lördag 16 maj 2009

16 maj

16 maj

Ridån går upp och scenen är min. Jag får äntligen tala, vara mig själv, vara den jag är född att vara. Ibland sjunger jag också. Publiken har betalat, de vill se, höra och känna.
Min lön är applåderna, det som kommer in på kontot räcker till havregryn.
Jag gör det jag helst av allt vill. Jag gör äntligen det jag kan, det jag är bra på.
Det tog 23 år att komma hit, men nu är jag här, och jag stannar.