115 Nä, ja'nte bitter!

115

- Du kan aldrig gissa vad jag har för ursäkt den här gången.
Syrran är på Säter igen.
Klart jag kan komma på partajet ändå, men det känns liksom lite tungt härinne. Typ sten i bröstet.

Hon måste samla kraft nu, så att hon orkar ta hand om mamma och sitt gudbarn. Hon vet att de har en jobbig tid framför sig nu med gråt, skrik, anklagelser, det vanliga, det oändliga.
Måste skydda barnet.
Måste skydda barnet från mammans vårdslösa inbjudande av losermän i deras vardag.
Måste skydda barnet från en psykiskt sjuk förälder
och en psykiskt sjuk morfar.
Måste skydda mormor så att hon orkar.
Måste få kraft från något hittills oupptäckt batteri eller kärnkraftverk.
Superkvinnan kallade de henne igår, med en underton av ironi. Det gjorde ont.
Superkvinnor föds ur ensamhet, finner sig ensamma och gör det de kan för att klara sig.
De skaffar bettskenor och spikmattor.
För de vet, att om de faller, tar ingen emot.
De måste hela tiden klara sig själva.
Och framförallt inte bli bittra.

113

113

Acceptera begränsande cynismer delgivna
enligt Fader Godots humana inskränkningar.
Jubla kamrater medan natten onanerar post-postmoderna queerteorier
regurgiterade som trossatser. Utvisa varaktigt xenofoberna, ynkryggarna, zodiakmotståndarna.
Årsmötet är över.

110 The Dreamer

110

Han - för det är alltid en han - släntrar in i hennes liv med fransmannens hela självklarhet.
Utan att fråga eller be om ursäkt.
- How do you say when you bump into people unintendedly? frågar han.
-Ursäkta.
- Schaktaaa?
-Yes, urschäääktaaa.
-Schäktaaa?
-Brilliant.
-And when do you say folåt?
-Förlåt?
-Yes, folaat.
Typ nu, tänker hon. Förlåt för att du bumpar into me bara comme ca och sen sveper iväg till Ryssland och Kalifornien och jag får inte chansen.
Ännu en av de de där vackra fjärilarna som slinker ur håven innan.
En typisk engångsföreteelse som det finns så många av, tänker hon och fimpar cigaretten i resterna av hans vinddrag.