Om ni inte känner igen er så beror det på att jag inte är nöjd med bloggens utseende.
Så jag testar nya mallar tills jag hittar en lay-out som jag trivs med.
fredag 9 januari 2009
SkrivPuff: Utmaning 10
SkrivPuff: Utmaning 10
- Det blir aldrig som man tänkt sig.
Han suckar och för whiskeyglaset till munnen igen. Han botar sin ångest med sprit. Inget blev som han tänkt sig. Frågan är om han hade tänkt överhuvudtaget? Jag tror inte det.
Han trodde att han alltid skulle bli matad med silversked och att guldet skulle regna. Att han alltid skulle vara älskad och omtyckt och rik. Att han var född sån. Han ifrågasatte inte, han tog för givet att han var precis så lyckad, duktig och framgångsrik som hans fem mostrar sa. Han trodde inte att han behövde anstränga sig. Vid sextio års ålder sprack livslögnen. Och det gjorde ont. Han kunde inte allting automatiskt längre. Han upptäckte att han måste anstränga sig för att lära sig datorer. Han tyckte inte om det. Han var inte bäst längre. Det fanns något som han inte kunde. Och det var svårt att lära sig. Svårt att acceptera. Där någonstans började fallet. Han blev omsprungen, och mostrarnas mantran hjälpte inte längre.
- Hur kunde det bli så här? Han undrar verkligen. Han förstår inte. Det finns ett stänk av bitterhet i rösten, men mest är det sorg och förvåning. Den ultimata förnedringen kom när han efter trettio år som framgångsrik yrkesman tvingades gå på arbetsförmedlingens söka-jobb-kurs när han hade två år kvar till pension. Handläggaren var dessutom en av de ökända, en brukspatron-wannabe och översittare som njöt av sitt övertag. Hans sista rest av självkänsla försvann där. Han trodde samhället var gott, för han hade befunnit sig på solsidan. Nu fick han gå in i skuggan och förnedras av dess företrädare. Han är ute ur skuggan nu, men han har alltid ett litet grått moln hängande över sig, strax ovanför huvudet. Det skuggar högra ögat ibland, och då måste han ta sig en whiskey.
- Det blir aldrig som man tänkt sig.
Han suckar och för whiskeyglaset till munnen igen. Han botar sin ångest med sprit. Inget blev som han tänkt sig. Frågan är om han hade tänkt överhuvudtaget? Jag tror inte det.
Han trodde att han alltid skulle bli matad med silversked och att guldet skulle regna. Att han alltid skulle vara älskad och omtyckt och rik. Att han var född sån. Han ifrågasatte inte, han tog för givet att han var precis så lyckad, duktig och framgångsrik som hans fem mostrar sa. Han trodde inte att han behövde anstränga sig. Vid sextio års ålder sprack livslögnen. Och det gjorde ont. Han kunde inte allting automatiskt längre. Han upptäckte att han måste anstränga sig för att lära sig datorer. Han tyckte inte om det. Han var inte bäst längre. Det fanns något som han inte kunde. Och det var svårt att lära sig. Svårt att acceptera. Där någonstans började fallet. Han blev omsprungen, och mostrarnas mantran hjälpte inte längre.
- Hur kunde det bli så här? Han undrar verkligen. Han förstår inte. Det finns ett stänk av bitterhet i rösten, men mest är det sorg och förvåning. Den ultimata förnedringen kom när han efter trettio år som framgångsrik yrkesman tvingades gå på arbetsförmedlingens söka-jobb-kurs när han hade två år kvar till pension. Handläggaren var dessutom en av de ökända, en brukspatron-wannabe och översittare som njöt av sitt övertag. Hans sista rest av självkänsla försvann där. Han trodde samhället var gott, för han hade befunnit sig på solsidan. Nu fick han gå in i skuggan och förnedras av dess företrädare. Han är ute ur skuggan nu, men han har alltid ett litet grått moln hängande över sig, strax ovanför huvudet. Det skuggar högra ögat ibland, och då måste han ta sig en whiskey.
Utmaning 9, fem vita
Fem vita håller mig igång
Morgonciggen
De två kapslarna mot smärtan i armen
Den stora mot huvudvärken
Och den lilla halvan
som jag går till sängs med
Jag behöver
Mitt vita samvete
Min vita dator
Min vita bil
Vita papper utan linjer
Vit kajalpenna under ögat
Och fem vita bokhyllor
Vitt finns egentligen inte
det som är vitt är tomt, rent, innehållslöst
lätt att smutsa ner och svårt att hålla rent
det är ett tecken på kontroll, värdighet och balans
på ett liv fritt från problem
att kunna gå klädd i vita kläder
det är vackert och stillsamt
och signalerar rädsla för att synas och höras
rädsla för färger och kaos
borgarklassens diskreta charm
men de lurar sig
för den vita färgen
innehåller alla de andra färgerna
i hela spektrat
Morgonciggen
De två kapslarna mot smärtan i armen
Den stora mot huvudvärken
Och den lilla halvan
som jag går till sängs med
Jag behöver
Mitt vita samvete
Min vita dator
Min vita bil
Vita papper utan linjer
Vit kajalpenna under ögat
Och fem vita bokhyllor
Vitt finns egentligen inte
det som är vitt är tomt, rent, innehållslöst
lätt att smutsa ner och svårt att hålla rent
det är ett tecken på kontroll, värdighet och balans
på ett liv fritt från problem
att kunna gå klädd i vita kläder
det är vackert och stillsamt
och signalerar rädsla för att synas och höras
rädsla för färger och kaos
borgarklassens diskreta charm
men de lurar sig
för den vita färgen
innehåller alla de andra färgerna
i hela spektrat
torsdag 8 januari 2009
Utmaning 8, Tio år senare
- Men hej fröken!
- Björn! Det var längsesen!
-Ja fan tio år minst
-Herregud, är det så länge?
-Ja tiden går vettu, som man säger.
-Nu pratar vi till och med i klyschor, vi har verkligen blivit dinosaurier!
-Ja ska vi skita i klyschorna och gå rakt på?
-Ja det gör vi, kör på!
-Okej. Är du fortfarande skild?
-Jajamän.
-Singel?
-Jepp!
-Kul?
-Nä, inte särskilt. Men jag är okej med det, faktiskt. Nu är det min tur!
-Shoot!
-Hur gick det med den där bruden du hade som du inte kände något för?
-Jo vi är gifta sen nio år.
-Näääää Björn, nu blir jag besviken, hittade du ingen annan? Jag sa ju att det där inte var bra, har det blivit bra ändå?
-Alltså, sen du dissade mej den där gången så blev det att jag fortsatte vara med henne.
-Fast hon var tråkig och perfekt?
-Ja, det var ju därför jag ville vara med dej istället, du är ju rolig. Och snygg. Eller var snygg. Då.
-Ja det är synd när tyngdlagen tar ut sin rätt.
-Du hade så snygga bröst, jag kunde inte lyssna på lektionerna, jag satt bara och stirrade på dom.
-Äh lägg av!
-Men det är sant!
-Vi kanske skulle ha börjat dejta iallafall.
- Jo. Kan vi inte göra det nu då?
- Haha du är rolig du.
-Men jag tror jag ska skiljas, ärligt.
-Ja du kan väl ringa när du gjort det så får vi se vad det blir.
-Menar du det?
-Ja va fan, jag har inget att förlora! Och du verkar ju vara samma knäppis som förut, lite grövre i kroppen och lite mindre hår bara, men samma glada ögon!
-Ja men vad har du gjort med brösten?
-De fick bli opererade, jag orkade inte med dom längre. De var så tunga.
-Synd. Eller jag menar, vad bra. Eller vad menar jag?
-Jag fattar, men det gör inget. Gör det något?
-Nej, inte egentligen.
-Så, vart ska du nu då?
-Till Clas Ohlson och köpa färg, ska måla om jaktstugan.
-Åh du har den kvar?
-Självklart.
-Jag vill åka dit igen, det var så fint där.
-Men häng med, jag ska dit efteråt!
-Nej det går inte, jag har massa möten och skit ikväll.
-I helgen då?
-Ja... kanske det. Ska tänka lite.
-Aha okej. Men du kan väl adda mej på Facebook iallafall?
-Det kan jag göra!
-Du ser strålande ut, efter alla dessa år...
-Du med. Nu måste jag gå.
-Sköt om dig så hörs vi sen! Lova!
-Jag lovar!
To be continued...
- Björn! Det var längsesen!
-Ja fan tio år minst
-Herregud, är det så länge?
-Ja tiden går vettu, som man säger.
-Nu pratar vi till och med i klyschor, vi har verkligen blivit dinosaurier!
-Ja ska vi skita i klyschorna och gå rakt på?
-Ja det gör vi, kör på!
-Okej. Är du fortfarande skild?
-Jajamän.
-Singel?
-Jepp!
-Kul?
-Nä, inte särskilt. Men jag är okej med det, faktiskt. Nu är det min tur!
-Shoot!
-Hur gick det med den där bruden du hade som du inte kände något för?
-Jo vi är gifta sen nio år.
-Näääää Björn, nu blir jag besviken, hittade du ingen annan? Jag sa ju att det där inte var bra, har det blivit bra ändå?
-Alltså, sen du dissade mej den där gången så blev det att jag fortsatte vara med henne.
-Fast hon var tråkig och perfekt?
-Ja, det var ju därför jag ville vara med dej istället, du är ju rolig. Och snygg. Eller var snygg. Då.
-Ja det är synd när tyngdlagen tar ut sin rätt.
-Du hade så snygga bröst, jag kunde inte lyssna på lektionerna, jag satt bara och stirrade på dom.
-Äh lägg av!
-Men det är sant!
-Vi kanske skulle ha börjat dejta iallafall.
- Jo. Kan vi inte göra det nu då?
- Haha du är rolig du.
-Men jag tror jag ska skiljas, ärligt.
-Ja du kan väl ringa när du gjort det så får vi se vad det blir.
-Menar du det?
-Ja va fan, jag har inget att förlora! Och du verkar ju vara samma knäppis som förut, lite grövre i kroppen och lite mindre hår bara, men samma glada ögon!
-Ja men vad har du gjort med brösten?
-De fick bli opererade, jag orkade inte med dom längre. De var så tunga.
-Synd. Eller jag menar, vad bra. Eller vad menar jag?
-Jag fattar, men det gör inget. Gör det något?
-Nej, inte egentligen.
-Så, vart ska du nu då?
-Till Clas Ohlson och köpa färg, ska måla om jaktstugan.
-Åh du har den kvar?
-Självklart.
-Jag vill åka dit igen, det var så fint där.
-Men häng med, jag ska dit efteråt!
-Nej det går inte, jag har massa möten och skit ikväll.
-I helgen då?
-Ja... kanske det. Ska tänka lite.
-Aha okej. Men du kan väl adda mej på Facebook iallafall?
-Det kan jag göra!
-Du ser strålande ut, efter alla dessa år...
-Du med. Nu måste jag gå.
-Sköt om dig så hörs vi sen! Lova!
-Jag lovar!
To be continued...
onsdag 7 januari 2009
Utmaning 7, tanke sida orsak
Orsaken till att jag inte kan jobba den 21 är hemlig.
Det måste ni acceptera.
Jag har fått sänkt arbetstid och mindre lön, därför
har jag tvingats ta detta extra påhugg.
Dessvärre är påhuggets natur av en sådan art att
det inte bör talas om.
Både uppdragsgivaren och min mer ljusskygga sida förbjuder mig helt enkelt.
Men med tanke på det resultat som arbetet kommer att ge
tror jag ni kommer att tacka mig.
Det måste ni acceptera.
Jag har fått sänkt arbetstid och mindre lön, därför
har jag tvingats ta detta extra påhugg.
Dessvärre är påhuggets natur av en sådan art att
det inte bör talas om.
Både uppdragsgivaren och min mer ljusskygga sida förbjuder mig helt enkelt.
Men med tanke på det resultat som arbetet kommer att ge
tror jag ni kommer att tacka mig.
tisdag 6 januari 2009
Vill inte gå till jobbet 2/Utmaning 6
-Nej, jag vill faktiskt inte gå tillbaka till jobbet.
Jag tycker det är tråkigt.
Helt enkelt slöseri med min tid.
Jag är inte gjord för att ha tråkigt, jag är ingen sån person förstår du.
- Vad menar du med det?
-Jag tycker att jag kan få betalt bara för att vara.
Jag är så bra på det. Jag kan jobba som mig själv och få VD-lön.
Sprida mina goda råd och uppfinningar hur som helst, när jag har lust.
Inte mellan vissa klockslag.
Jag följer solens rytm och kroppens.
Alltså min kropps. Det är väl självklart att man inte kan
tvinga den att prestera när den sover fortfarande?
Fattar du inte det?
- Ja och hur skulle det se ut om alla tänkte så?
- Och om det dessutom är tråkigt så blir jag aggressiv, och det är inte roligt.
För någon.
Det bästa är om jag får gå omkring med en kaffemugg och dyka upp
som en annan diva när det passar mig. Det vore underbart.
Varför ska jag göra schemat till exempel?
Jag har ingen lust att hålla ordning.
Jag gjorde det första gången bara för att det fanns så många roliga funktioner
i programmet, nu har jag tröttnat på det.
Det är Yesterday's news.
Gör det själv.
Jag vill inte vara förebild.
Born originals, how comes it to pass that we die copies?
- Vi kommer ingenstans med det här. Du är ju inte seriös.
-Äh men kom igen nu.
Jag tycker verkligen att jag borde få ett livstidsstipendium
för att bara vara jag. Och berätta om hur det är att vara jag
för dem som vill veta.
Jag kan skriva en bok, eller ha ett radioprogram, eller en hemsida.
TV lockar mig inte, jag gillar inte att bli tittad på.
Men om jag måste ha ett eget TV-program så okej då.
Om ni tjatar.
Men jag går inte tillbaka till jobbet, hör du det?
- Ja jag hör. Och du gör som du vill, du är ju vuxen. Rentav medelålders.
Om du vill följa dina sinnessjuka drömmar får du väl göra det.
Men kom inte och be om hjälp när du ligger i rännstenen.
- Det finns inga rännstenar längre.
- Mjaha, kanske det. Men du måste ändå komma på Söka-jobbkursen på måndag klockan åtta.
- Okej då. See you.
- Hej.
Jag tycker det är tråkigt.
Helt enkelt slöseri med min tid.
Jag är inte gjord för att ha tråkigt, jag är ingen sån person förstår du.
- Vad menar du med det?
-Jag tycker att jag kan få betalt bara för att vara.
Jag är så bra på det. Jag kan jobba som mig själv och få VD-lön.
Sprida mina goda råd och uppfinningar hur som helst, när jag har lust.
Inte mellan vissa klockslag.
Jag följer solens rytm och kroppens.
Alltså min kropps. Det är väl självklart att man inte kan
tvinga den att prestera när den sover fortfarande?
Fattar du inte det?
- Ja och hur skulle det se ut om alla tänkte så?
- Och om det dessutom är tråkigt så blir jag aggressiv, och det är inte roligt.
För någon.
Det bästa är om jag får gå omkring med en kaffemugg och dyka upp
som en annan diva när det passar mig. Det vore underbart.
Varför ska jag göra schemat till exempel?
Jag har ingen lust att hålla ordning.
Jag gjorde det första gången bara för att det fanns så många roliga funktioner
i programmet, nu har jag tröttnat på det.
Det är Yesterday's news.
Gör det själv.
Jag vill inte vara förebild.
Born originals, how comes it to pass that we die copies?
- Vi kommer ingenstans med det här. Du är ju inte seriös.
-Äh men kom igen nu.
Jag tycker verkligen att jag borde få ett livstidsstipendium
för att bara vara jag. Och berätta om hur det är att vara jag
för dem som vill veta.
Jag kan skriva en bok, eller ha ett radioprogram, eller en hemsida.
TV lockar mig inte, jag gillar inte att bli tittad på.
Men om jag måste ha ett eget TV-program så okej då.
Om ni tjatar.
Men jag går inte tillbaka till jobbet, hör du det?
- Ja jag hör. Och du gör som du vill, du är ju vuxen. Rentav medelålders.
Om du vill följa dina sinnessjuka drömmar får du väl göra det.
Men kom inte och be om hjälp när du ligger i rännstenen.
- Det finns inga rännstenar längre.
- Mjaha, kanske det. Men du måste ändå komma på Söka-jobbkursen på måndag klockan åtta.
- Okej då. See you.
- Hej.
Utmaning 6, Tillbaka till jobbet
Jag hör till de lyckliga som fått vara ledig länge.
Och det skrämmer mig att jag återigen ska gå upp tidigt
mitt i mörkret
gå ut och starta en kall bil
frysa och vara trött
navigera i morgonrusningen med dimmiga ögon
trög hjärna
passivt aggressiv till förmiddagsfikat
Jag är så sjukt morgontrött
och jag vill inte gå upp mitt i natten
mörkret förlamar mig och hämmar
jag kan leva med det när jag är hemma
men mitt arbete kräver entusiasm, glädje, balans, styrka,
ljus
och mitt ljus räcker knappt till mig själv
jag kupar själen runt den stadiga lilla lågan
gömmer den längst in i kroppen
Jag möblerar om idag
tokigt att göra det nu
jag hinner nog inte klart tills ikväll
men jag behöver låtsas att jag har all tid i världen
för jag får panik
av tanken på
att nästa gång jag får sova ut
och vara i min egen rytm
är det juni.
Men det är skönt att helgerna är slut
för jag vet inte vilken veckodag det är längre
jag gillar inte när affärer, banker och vårdcentraler är stängda
jag gillar inte när staden sover
den ska vara vaken
jämt
7eleven är min bästa vän
måndag 5 januari 2009
Vecka 2 "palabres"
Den här veckans uppgift i Kalendern som ska förändra mitt liv detta år kommer jag inte att fixa.
Jag ska öppna egen restaurang, en "Palabre", som de har på Kuba.
Det är en "restaurang" hemma hos vanligt folk där man blir erbjuden mat som är både bättre och billigare än den på officiella restauranger.
Själva grejen kan jag fixa, men jag måste be om lite mer tid för jag kommer inte att hinna städa så att jag törs släppa in folk överhuvudtaget.
Stökigt hem är ju enligt DN för ett par månader sen en enorm källa till skam, jag är inget undantag.
Stökigt är bevis på dålig karaktär, loser-liv, inga pengar, ingen etikett etc. De gamla vanliga borgerliga skitvärderingarna. Hur kom de in i mitt huvud? Vems är felet? Jag bryr mig ju inte egentligen, bara jag kommer fram, hittar mina kläder, pennor och telefoner så funkar det.
Det är nog alla uppfordrande livsstilsmagasin med museiliknade hem där inget tecken på liv finns. Bara tomma ytor och utställningsföremål.
Men ska man ha restaurang hemma lär man ju tänka lite på gästerna också. Även om de får sitta på golvet så ska det iallafall vara rent.
Jag återkommer med priser och meny!
Jag ska öppna egen restaurang, en "Palabre", som de har på Kuba.
Det är en "restaurang" hemma hos vanligt folk där man blir erbjuden mat som är både bättre och billigare än den på officiella restauranger.
Själva grejen kan jag fixa, men jag måste be om lite mer tid för jag kommer inte att hinna städa så att jag törs släppa in folk överhuvudtaget.
Stökigt hem är ju enligt DN för ett par månader sen en enorm källa till skam, jag är inget undantag.
Stökigt är bevis på dålig karaktär, loser-liv, inga pengar, ingen etikett etc. De gamla vanliga borgerliga skitvärderingarna. Hur kom de in i mitt huvud? Vems är felet? Jag bryr mig ju inte egentligen, bara jag kommer fram, hittar mina kläder, pennor och telefoner så funkar det.
Det är nog alla uppfordrande livsstilsmagasin med museiliknade hem där inget tecken på liv finns. Bara tomma ytor och utställningsföremål.
Men ska man ha restaurang hemma lär man ju tänka lite på gästerna också. Även om de får sitta på golvet så ska det iallafall vara rent.
Jag återkommer med priser och meny!
Dagen igår. Utmaning 5
Morgonångesten satt i länge. Den tonade ut först efter en halv liter kaffe och tre avsnitt av Deserate Housewives, säsong 4.
Sen öppnade jag mailen och där fanns bara dagens horoskop, mina vänner gav upp mig för länge sen. Jag blev sittande en stund och begrundade min ensamhet. Jag är inte ensam. Jag behöver bara sträcka ut handen så är de där. Och världen, livet.
Men jag tänkte på dem jag givit kalla handen och förskjutit för gott. De jag saknade konstant, men inte fann någon väg tillbaka till.
Så jag gjorde det. Jag mailade.
Jag skrev:
"Kära C. Jag saknar dig. Jag förlåter dig din feghet, du är som du är, jag är som jag är - stolt, lättsårad och långsint. Kan vi någonsin ses igen?"
och
"Kära W. Jag saknar dig. Jag vet inte hur jag ska kunna vara din vän efter allt som hänt, men om du saknar mig också kanske det finns en väg som jag inte ser. Jag vet inte om det är något jag ska förlåta, eller be dig förlåta, men jag accepterar att det är som det är."
Efteråt undrade jag vad jag gjorde så för. Det ändrar väl ingenting. Men det kändes bra.
Och jag skulle skita på mig om de svarade.
Så jag bytte mailadress för säkerhets skull.
Sen öppnade jag mailen och där fanns bara dagens horoskop, mina vänner gav upp mig för länge sen. Jag blev sittande en stund och begrundade min ensamhet. Jag är inte ensam. Jag behöver bara sträcka ut handen så är de där. Och världen, livet.
Men jag tänkte på dem jag givit kalla handen och förskjutit för gott. De jag saknade konstant, men inte fann någon väg tillbaka till.
Så jag gjorde det. Jag mailade.
Jag skrev:
"Kära C. Jag saknar dig. Jag förlåter dig din feghet, du är som du är, jag är som jag är - stolt, lättsårad och långsint. Kan vi någonsin ses igen?"
och
"Kära W. Jag saknar dig. Jag vet inte hur jag ska kunna vara din vän efter allt som hänt, men om du saknar mig också kanske det finns en väg som jag inte ser. Jag vet inte om det är något jag ska förlåta, eller be dig förlåta, men jag accepterar att det är som det är."
Efteråt undrade jag vad jag gjorde så för. Det ändrar väl ingenting. Men det kändes bra.
Och jag skulle skita på mig om de svarade.
Så jag bytte mailadress för säkerhets skull.
söndag 4 januari 2009
Jag gjorde det inte. Utmaning 2
- Ja visst hade jag motiv, men det var inte jag!
- Har du något vittne eller nåt bra alibi? För det här är ju lite läskigt.
- Nej jag har inte varit utanför dörren på två dagar. Vaddå, ser det ut som att det skulle kunna vara jag?
- Alltså jag vet ju att det inte var du, men det skulle kunna vara du. Om man inte kände dig.
- Hur då?
- Jag menar, du hatar ju henne, du vill få henne vräkt för störande av allmän ordning.
- Störande av husfrid var det, om det finns nåt sånt.
- Whatever, men du var nära att flippa när hon gastade att det var mögel i hela huset och det enda som luktade var våt jord för att tvättstugefönstret var öppet.
- Yuck, det var hemskt. Jag ville strypa henne med tvättlinan.
- Sen ringde hon miljökontoret och de fick komma och mäta fukt som inte fanns, vilket kostade värden en del och det enda resultatet var ännu en bekräftelse på att det är nåt vajkalle med henne.
-Det var då jag slutade hälsa på henne. Jag bara blängde.
- Och sen fick hon för sig att grannen ovanpå avsiktligt stampade i golvet och la sin mobil på golvet så att den skulle höras ner till henne när alarmkklockan gick igång på morgonen.
Hon trodde att han terroriserade henne med avsikt.
- Ja fy fan och det var min stackars kompis som bodde i lägenheten ovanför, världens trevligaste kille som aldrig skulle göra såna saker mot någon annan.
-Och då ringde hon miljöförvaltningen igen för att de skulle komma och bullermäta. Och de sa ju samma sak "hon har nog inte alla hästar inne", för det var inget buller enligt deras standard.
-Och värden fick dega än en gång till nåt onödigt.
- Ja och när hon lindade tvättvagnarna med tejp för att de inte skulle låta när man ställde ner dem på golvet? Och klagade tio gånger på att hjulen gnisslade?
-Jag fick beställa en ny tvättvagn bara för det. I see what you're getting at. Det kunde ha varit jag. Jag skar sönder däcken på hennes fula barnvagn. Jag kissade i hennes handfat när jag bytte packningar i kranarna. Jag bajsade i hennes toa bara för att jag vet att hon har bakteriefobi. Och jag lämnade den bruna randen i toaskålen. Jag stal hennes lakan i tvättstugan bara för att de var så patetiskt silkiga. Och gjorde om dem tilll gardiner åt mig. Och jag vägrade sopa upp alla russin som hennes äckliga unge drällt i trappuppgången.
- En gång sa du åt henne att rensa vasken själv, för det kan alla göra.
-Det måste ha varit då hon började klura på något hon kunde sätta dit mig för.
- Och eftersom hon känner att ni inte har världens bästa relation tror hon att det är du som sprayat Hora på hennes dörr.
-Jag tror det är alla de där väktarna hon satte på och lovade var och en att de var den ende.
-Hur vet du det?
-Snickaren berättade. Han hade också varit med henne.
-Vet hon alla de där andra grejerna du gjorde mot henne, barnvagnen och lakanen?
-Nej gud nej, hon misstänker att vi har uteliggare på vinden och att det är dom.
Men det har vi inte heller.
-Så vad ska du göra?
-Går till förhöret, och säger som det är. Sen ska jag lusläsa hyreslagen och få henne vräkt.
Och den här gången ska jag lyckas.
- Har du något vittne eller nåt bra alibi? För det här är ju lite läskigt.
- Nej jag har inte varit utanför dörren på två dagar. Vaddå, ser det ut som att det skulle kunna vara jag?
- Alltså jag vet ju att det inte var du, men det skulle kunna vara du. Om man inte kände dig.
- Hur då?
- Jag menar, du hatar ju henne, du vill få henne vräkt för störande av allmän ordning.
- Störande av husfrid var det, om det finns nåt sånt.
- Whatever, men du var nära att flippa när hon gastade att det var mögel i hela huset och det enda som luktade var våt jord för att tvättstugefönstret var öppet.
- Yuck, det var hemskt. Jag ville strypa henne med tvättlinan.
- Sen ringde hon miljökontoret och de fick komma och mäta fukt som inte fanns, vilket kostade värden en del och det enda resultatet var ännu en bekräftelse på att det är nåt vajkalle med henne.
-Det var då jag slutade hälsa på henne. Jag bara blängde.
- Och sen fick hon för sig att grannen ovanpå avsiktligt stampade i golvet och la sin mobil på golvet så att den skulle höras ner till henne när alarmkklockan gick igång på morgonen.
Hon trodde att han terroriserade henne med avsikt.
- Ja fy fan och det var min stackars kompis som bodde i lägenheten ovanför, världens trevligaste kille som aldrig skulle göra såna saker mot någon annan.
-Och då ringde hon miljöförvaltningen igen för att de skulle komma och bullermäta. Och de sa ju samma sak "hon har nog inte alla hästar inne", för det var inget buller enligt deras standard.
-Och värden fick dega än en gång till nåt onödigt.
- Ja och när hon lindade tvättvagnarna med tejp för att de inte skulle låta när man ställde ner dem på golvet? Och klagade tio gånger på att hjulen gnisslade?
-Jag fick beställa en ny tvättvagn bara för det. I see what you're getting at. Det kunde ha varit jag. Jag skar sönder däcken på hennes fula barnvagn. Jag kissade i hennes handfat när jag bytte packningar i kranarna. Jag bajsade i hennes toa bara för att jag vet att hon har bakteriefobi. Och jag lämnade den bruna randen i toaskålen. Jag stal hennes lakan i tvättstugan bara för att de var så patetiskt silkiga. Och gjorde om dem tilll gardiner åt mig. Och jag vägrade sopa upp alla russin som hennes äckliga unge drällt i trappuppgången.
- En gång sa du åt henne att rensa vasken själv, för det kan alla göra.
-Det måste ha varit då hon började klura på något hon kunde sätta dit mig för.
- Och eftersom hon känner att ni inte har världens bästa relation tror hon att det är du som sprayat Hora på hennes dörr.
-Jag tror det är alla de där väktarna hon satte på och lovade var och en att de var den ende.
-Hur vet du det?
-Snickaren berättade. Han hade också varit med henne.
-Vet hon alla de där andra grejerna du gjorde mot henne, barnvagnen och lakanen?
-Nej gud nej, hon misstänker att vi har uteliggare på vinden och att det är dom.
Men det har vi inte heller.
-Så vad ska du göra?
-Går till förhöret, och säger som det är. Sen ska jag lusläsa hyreslagen och få henne vräkt.
Och den här gången ska jag lyckas.
Utmaning 3
Jag har alltid velat skriva med fötterna, så när jag ser den vidöppna laptopen med sina vita tangenter ser jag mig om försiktigt så att ingen av DOM ska se mig. Jag sätter andäktigt foten på datorn. Den är vacker. Skärmen lyser som det Joniska havet och jag längtar tillbaka till Grekland. Men Grekland är historia, jag måste glömma och gå vidare. Blå som en djup klorbassäng, säger jag istället. Och det är skriva jag ska, inte bada och drömma. Fokus nu, fokus! och jag börjar skriva. Jag hoppar mellan bokstäverna med mina träfötter, de är inte så smidiga men stadiga. Till slut går det bättre och jag kan nästan dansa fram mitt meddelande på skärmen.
Jag får jobba snabbt så att inte DOM hinner komma tillbaka innan jag är klar. Då skulle jag vara rökt, bli kastad i kakelugnen som alla de andra. Trämodeller ska stå still och bli böjda i alla möjliga poser, inte avslöja sina riktiga jag. Nu slösar jag mina 200 ord, shit, de är här, de ser mej, fuckfuckfuck. Jag deletar och ställer mej i pose tills de gått. Jag börjar om, imorgon.
Jag får jobba snabbt så att inte DOM hinner komma tillbaka innan jag är klar. Då skulle jag vara rökt, bli kastad i kakelugnen som alla de andra. Trämodeller ska stå still och bli böjda i alla möjliga poser, inte avslöja sina riktiga jag. Nu slösar jag mina 200 ord, shit, de är här, de ser mej, fuckfuckfuck. Jag deletar och ställer mej i pose tills de gått. Jag börjar om, imorgon.
Nytt år, nytt liv. Utmaning 1.
Det är inte lätt att va' ödmjuk, när man är lika felfri som jag, lalajraradajlalarajdaj, fan kommer inte ihåg texten. Nu när jag verkligen kan leva upp till den! Schysst, kommer i jeansen i storlek 27 och behöver inte lägga upp eller klippa av byxbenen. Sitter perfekt. Lovely. Jaha, testa hur högt upp köksskåpen jag kan nå då. Shiiiit ända upp! No more stegar eller diskbänksklättring!
Kaffedags och sminkdags. Äntligen något att måla på, ögonen har verkligen blivit stora. Undrar vem jag ska dränka i dom med min nya djupa hypnotiserande blick? Nån dum jävel, så att jag kan få nöjet att håna kräket sen. Nä va fan jag behöver väl inte bli elak bara för att jag är snygg? Bara lite hämnd, that's all. Bitterfitta is my middle name for a reason. Men det är ju skit att alla behåar är för små, jag får köra utan idag. Bombanfall. Köpa nya tänker jag inte göra.
- Anna kan du hjälpa mej med den här säcken?
- Självklart älskling. Du borde inte bära så tungt själv, sluta leka hjälte!
- Men jag är en hjälte!
- Ja jag vet, förlåt. Men du är nyopererad, kan du inte försöka ta det lite lugnt iallafall? Så att inte doktorn blir arg.
- Jo jo. jag ska. Men jag blev så stressad för det har kommit ett helt lastbilsflak med foder, vi måste ta in det i förrådet!
-Ok ska bara borsta tänderna först. Ring grabbarna så får de komma och hjälpa till.
Fuck, varför blev de så bruna? Är det alla cig och allt kaffe och vin? Tandblekningen hjälpte ju inte ett skit. 3000 spänn åt helvete. Hellre bruna tänder, jag får sluta le helt enkelt. Lägger inte en spänn till på det. Undrar hur Johan och Nisse och Bosse och Pelle tar det, kanske inte vill kyssa mej mer. Jaja, de är iallafall rena fast de är bruna.
- Kom nu katterna får ni mat! Sen ska vi städa era lådor så det är rent och fint. Det kommer en ny kisse i eftermiddag, bara så ni vet. Men sen är det nog fullt. Eller också får vi bygga ut.
Ska ringa grabbarna i eftermiddag och höra om de har tid. Får bjuda på middag som muta. -Älskling, håller du ställningarna här medan jag åker in till stan en sväng?
Men gud vad mycket folk. Det är ju sjukt. Har de inga liv? Och uteliggarna blir bara fler och fler. Gå och klipp er och skaffa ett jobb. Det är bara att ta sej i kragen. Hur svårt kan det va? Och kärringar, fan vad mycket fula kärringar. Sura är de också. Luktar illa. Och gubbar som luktar piss och är gifta med dom. Fy fan vad livet är fult på vissa ställen. Psykfallen ska vi inte tala om. Jag tror stan består till 68% av psykfall. Varför kan ingen låsa in dom och medicinera dom? Terapi, my ass. Elchocker och tvångströja säger jag. Och varför inte ge alla så mycket lugnande de vill ha? Vad spelar det för roll? Kan man inte bota ska man lindra, men läkarasen gör ju ingetdera. Bara cashar in från sina stafetttjänster. Ingen moral överhuvudtaget. Borde slå ihjäl dom med deras egna golfklubbor.
-Har du en spänn vackra kvinna?
-Ja men inte till dej loser.
-Men jag har inte ätit på tre dar.
-Synd för dej då. Inte mitt problem. Förresten skulle du må bra av att gå ner lite i vikt.
-Gud välsigne dej och göre ditt hjärta mjukt.
-Äh lägg av.
Mjuka hjärtan är för mesar. Mjuka hjärtan äts upp, trampas på, utnyttjas, skövlas som regnskogen i Amazonas. Ni har tagit sista tuggan av mitt. Det blir inte mer nu. Sorry. Ni får gå någon annanstans, till någon färsking. jag har gjort min tid som blödig. Nu ska jag bli lödig, ha ha! Hemligt nummer, hemlig ort, hemligt liv. Och hemligt konto på Cayman Islands. Hasta la vista motherfuckers!
Kaffedags och sminkdags. Äntligen något att måla på, ögonen har verkligen blivit stora. Undrar vem jag ska dränka i dom med min nya djupa hypnotiserande blick? Nån dum jävel, så att jag kan få nöjet att håna kräket sen. Nä va fan jag behöver väl inte bli elak bara för att jag är snygg? Bara lite hämnd, that's all. Bitterfitta is my middle name for a reason. Men det är ju skit att alla behåar är för små, jag får köra utan idag. Bombanfall. Köpa nya tänker jag inte göra.
- Anna kan du hjälpa mej med den här säcken?
- Självklart älskling. Du borde inte bära så tungt själv, sluta leka hjälte!
- Men jag är en hjälte!
- Ja jag vet, förlåt. Men du är nyopererad, kan du inte försöka ta det lite lugnt iallafall? Så att inte doktorn blir arg.
- Jo jo. jag ska. Men jag blev så stressad för det har kommit ett helt lastbilsflak med foder, vi måste ta in det i förrådet!
-Ok ska bara borsta tänderna först. Ring grabbarna så får de komma och hjälpa till.
Fuck, varför blev de så bruna? Är det alla cig och allt kaffe och vin? Tandblekningen hjälpte ju inte ett skit. 3000 spänn åt helvete. Hellre bruna tänder, jag får sluta le helt enkelt. Lägger inte en spänn till på det. Undrar hur Johan och Nisse och Bosse och Pelle tar det, kanske inte vill kyssa mej mer. Jaja, de är iallafall rena fast de är bruna.
- Kom nu katterna får ni mat! Sen ska vi städa era lådor så det är rent och fint. Det kommer en ny kisse i eftermiddag, bara så ni vet. Men sen är det nog fullt. Eller också får vi bygga ut.
Ska ringa grabbarna i eftermiddag och höra om de har tid. Får bjuda på middag som muta. -Älskling, håller du ställningarna här medan jag åker in till stan en sväng?
Men gud vad mycket folk. Det är ju sjukt. Har de inga liv? Och uteliggarna blir bara fler och fler. Gå och klipp er och skaffa ett jobb. Det är bara att ta sej i kragen. Hur svårt kan det va? Och kärringar, fan vad mycket fula kärringar. Sura är de också. Luktar illa. Och gubbar som luktar piss och är gifta med dom. Fy fan vad livet är fult på vissa ställen. Psykfallen ska vi inte tala om. Jag tror stan består till 68% av psykfall. Varför kan ingen låsa in dom och medicinera dom? Terapi, my ass. Elchocker och tvångströja säger jag. Och varför inte ge alla så mycket lugnande de vill ha? Vad spelar det för roll? Kan man inte bota ska man lindra, men läkarasen gör ju ingetdera. Bara cashar in från sina stafetttjänster. Ingen moral överhuvudtaget. Borde slå ihjäl dom med deras egna golfklubbor.
-Har du en spänn vackra kvinna?
-Ja men inte till dej loser.
-Men jag har inte ätit på tre dar.
-Synd för dej då. Inte mitt problem. Förresten skulle du må bra av att gå ner lite i vikt.
-Gud välsigne dej och göre ditt hjärta mjukt.
-Äh lägg av.
Mjuka hjärtan är för mesar. Mjuka hjärtan äts upp, trampas på, utnyttjas, skövlas som regnskogen i Amazonas. Ni har tagit sista tuggan av mitt. Det blir inte mer nu. Sorry. Ni får gå någon annanstans, till någon färsking. jag har gjort min tid som blödig. Nu ska jag bli lödig, ha ha! Hemligt nummer, hemlig ort, hemligt liv. Och hemligt konto på Cayman Islands. Hasta la vista motherfuckers!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)