lördag 12 december 2009

347

13 december

Jag är en ljusbärare
när jag mår mindre bra
bär jag mörker

Jag bär ljuset på lite olika sätt
ibland har jag det i en liten ask av redwoodträ
ibland mellan handflatorna, försiktigt kupade
det kan lysa runt mig också
när jag glömt att sätta det under skäppan

jag som predikar att ljuset alltid finns
har ibland tvivel om det
då blir jag mörk och bitter som malört
och vill inte visa mig ute

för hur ska jag kuna bevisa ljuset
när jag bara ser mörker?
hur kan jag säga "men det blir bättre, kanske redan imorgon?"
fast jag inte tror på det för egen del?
Det är mörkt nu
jag förbannar det inte
bara är i det

346

12 december

Det luktar myr
knotten är osynliga men känns
jag har just lagt av ryggsäcken och satt mig på en varm sten
tar av gummistövlarna för att lufta fötterna
det är värt det
att gå med oändligheten i tankarna och soltorkat renkött i påsen
jag är odödlig
ett med naturen och därför odödlig
inte rädd för något
allt är lugnt
det är som det ska

fredag 11 december 2009

11 december

345


Jag kommer ingenstans och ingenting blir bättre

Jag ser att det är jul snart
och jag bryr mig inte
min katt ska ha insulin och jag har inga pengar
medges ej
står det
överallt
i min panna
medges
ej
om det gick att räkna ner
om det gick att se ett slut
eller en början
men livet är ingen film
det bara fortsätter
oändligt ovisst
allt jag vet gäller inte längre
det är något annat som behövs
något jag inte ser, inte anar, inte förstår
jag skulle inte bli ledsen om min livstråd klipptes av nu
det skulle vara rätt skönt
men bli inte rädda nu
jag reser mig alltid på nio
jag har varit uträknad förr
det är bara så
jävligt
just nu

onsdag 9 december 2009

343

9 december

Det är hans sätt att prata som får hennes omdöme att ta semester.
Det vackra språket med de många orden är en egen värld uppdelad i oräkneliga nivåer
och möjliga kombinationer.
Allt kan uttryckas, allt vill uttryckas i hans mun.
Hon är inte kär i honom, hon är kär i hans modersmål.
När hon läser något han skriver till henne tar hon på sig förundrans prästkappa och håller andakt i sig själv.
Han blir till en helig odödlig för sin meningsbyggnads skull.

När han går kraschar hennes hårddisk i ren förtvivlan
och tar hans ord med sig till skroten.