Inte utan mitt kaffe

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab

Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.

Dispens

2010:5

Jo, jag behövde inte betala hyran den här månaden. Och inte nästa heller.
Faktiskt får jag bo gratis fram till sommaren.
Och jag får lön även om jag är hemma, de sa så.
Du kan stanna hemma, sa de. Tills du känner att du fått tillbaka kreativiteten.
Och du kan börja vid lunch, du tänker ju ändå inte särskilt bra före ett.
Börja med en långfika och skvallra med kollegorna och meditera lite.
Sen kan du vända ett papper innan du går hem.
Glöm inte eftermiddagsfikat.
Och så sa de att jag fick gratis bensin, bara jag tankar snabbt och sen rivstartar från macken, det är istället för kreditkort.
Och jag an gå in på apoteket när jag vill och ta det jag behöver.
Jag har fått nycklar.
De passar inte men jag kanske fick fel?
Ibland blandar de ihop det för mig, rösterna.