Happy solstice!

Gott nytt solår


Det vänder
även i år
från mörkret stiga vi mot ljuset
från intet allt vi vilja bli
Detta är den riktiga julafton
så när den 24:e kommer
är jag klar
redo
att möta dem som det inte vänder för
som inte kommer att bli bättre
inget kommer att förändras
det kommer alltid att vara så
och ändå
förändring är ett tillstånd
det sker hela tiden
och allt som är fast förflyktigas
det är alltid mörkast innan gryningen

En gammal...

Medkänsla
att känna med
fint
bra
ibland känner jag för mycket med
så det gör ont i mig också
Motkänsla, finns det?

Otur

SkrivPuff: 18 december 2011

Otur att jag var först i seriekrocken som gjorde att jag fick whiplash och inte kunde headbanga mer.

Otur är ett ord jag har svårt för, det finns liksom ingen syndabock i det. Bättre med "ditt fel, jag är dum i huvet, skit med borgarna och hela jävelsamhället, mammas fel, varför gjorde jag så" och sånt.

Men otur.

Kan drabba vem som helst och alla och komma från ingenstans.

En av livets grundingredienser. Som kärlek, hat, lycka, ångest. Bara finns där. Ingen att skylla på.

"Men vilken otur" säger nån. Då svarar mitt inre "nä jag är inte en sån som har otur, jag har tur jämt, jag är lyckad och smart och det var *insert valfri aktör*'s fel". Och ändå - friheten i att shit happens. För det gör det. Och då finns ingen skuld att dela ut, ingen är ansvarig, ingen kan anklagas. Otur i kärlek, tur i spel och tvärtom. Men om man har otur i båda?

Otur i spel är lättare att svälja än det andra. För har man otur i det andra, då ska man rannsaka sig själv och psykologa och ändra sig. Till det bättre. Men det är jag trött på. Jag skulle hellre lägga tid på en spelkonsult som lärde mig hur man vinner pengar och tävlingar.

Finns det såna? Är det betting-bolagen?

Tillbaka

...iallafall tillfälligt. Jag har funderat på att byta alias och skapa en ny blogg nu då jag är avslöjad av misstag.

Eller också får det vara som det är. Jag kanske behöver hjälp med att flytta över alla inlägg till den nya bloggen, hoppas någon av er kan hjälpa mig då! Jag har försökt en gång förut med en sådan manöver och det gick inte bra. Men vi får se.

11 juli 2011

Wrong

Vad den här rutan som inramar mitt inlägg gör här och varför jag inte får bort den, är ett bevis på att datorn är vrång. Eller Sbs. Men min början ska vara såhär: Står det "Gående hänvisas till andra sidan" så tänker jag  "glöm det"  och går under trätunneln iallafall.  Står det enkelriktat, där det inte stod enkelriktat förut,  så tar jag sats,  kollar att det är klart och sen kör jag.  Jag försöker också klämma mig in   där det står "byggarbetsplats"  när jag tror att de gått hem.  En sorgligt obearbetad auktoritetsproblematik.  Jag vet. Men jag ska ta tag i det, efter sommaren.  Kanske. Men att vara omedgörlig är underbart.  Att verkligen kunna stå upp för sig själv  och inte låta sig kollras bort av konsensus eller konflikträdsla.  Just ordet "vrång" får mig att tänka på engelskans "wrong",  som ju inte bara betyder "fel".  Det kan till och med vara galet.  Att vara tjurskallig är att vara wrong-headed  - alltså "felhuvad" om man vill vara kreativ.   Det har sagts att min främsta egenskap är envishet,  och det är ett karaktärsdrag med två sidor.  Det goda, det som aldrig ger upp, som kämpar  tills det är vunnet.  Och det dåliga, det vrånga, som envisas att gå åt fel håll när alla andra försöker påpeka att det är fel håll,  så måste jag gå åt fel håll själv  för att förvissa mig om  att det verkligen är fel.  Men då ger jag mig glatt och börjar om!  Och nu har jag lämnat ordet vrång så nu slutar vi för idag.  Tack för att ni läste!

En sommardoft

SkrivPuff: 7 juli 2011

En meningslös tillvaro som doftar mälarvatten
det är inte obehagligt
jag har inte kommit iväg på semester än
när grannarna ser mig säger de "Nämen tjena eru tibaks från semesten nu?"
"Nä, jag har inte kommit iväg än, säger jag och försöker att inte se ut som en loser. Men det är precis det jag är. Jag sitter med min bokföring över ett års ekonomiskt vansinne, jag mailar Skatteverket, Trängselskattenheten, Transportstyrelsen, CSN, Kronofogden, Radiotjänst, parkeringsbolag.
Min utbrända hjärna vill inte, inte min utmattade kroppstackare heller. Det går vansinnigt långsamt.
Jag hade tänkt åka iväg från stan runt midsommar, nu är det pappas födelsedag, och jag börjar tvivla på att jag kommer iväg.
Jag ringde och gratulerade honom i morse, han vet hur jag har det, och sa: "Ta en promenad istället, innan du börjar med det där pappersarbetet. Gå ut på Långholmen." Ja, sa jag, jag gör det. Och jag tar din ande med mig. Det blir mindre meningslöst då. När pappa pratar om sin sandlåda på Yttersta Tvärgränd i närheten av där han växte upp hör jag hur hans röst blir grötig. Han längtar ihjäl sig efter en tid och en plats som inte längre finns, aldrig mer kommer att finnas.
Så jag tar honom med mig i ryggsäcken och går ett varv runt Långholmen, badar i den mest uppseendeväckande fula badutstyrsel någon sett på den stranden, bryr mig inte, simmar, Mälarens vatten är kallt och skönt.
Jag mår bättre efteråt.

Synvilla

Aston Villa

Min första kille höll på Aston Villa. Alla mobbade honom för det och kallade dem Synvilla eftersom de var så dåliga. Dessutom hade han glasögon. Men han var snygg. Han drunknade på fyllan i älven för tio år sedan. Det sörjer jag. Jag vet inte om han gjorde det med flit eller om det var en olycka. Älven tar vissa och spottar ut somliga. Numer har jag själv ofta synvillor, och tänker då alltid Aston Villa. Jag följer med ett halvt öga deras plats i tabellerna. Mina synvillor gäller mest siffror. På lönebesked, räkningar, OCR-nummer. Finns det inte tillräckligt med pengar blir jag stressad och skriver fel. Så kommer en påminnelse eller ett inkasso. Ibland betalar jag två gånger och får en liten lapp som jag kan byta mot pengar för en tia på 7eleven. Ibland droppar jag Clear Eyes i ögonen i hopp om att se bättre, klarare. Pedantiskt putsade läsglasögon på det. Och ändå blir det fel. Det finns misstankar om att jag i själva verket är utbränd, vidbränd, utmattad. Men för det krävs rejälare saker än ögondroppar och brillor. En siesta. I min säng, som är på riktigt.

Bagarmossen 3 juli

Ett rum

Linoleummatta, vitbeiga väggar. En stor svart undersökningsbrits i robust gummi. Många har kloat här, det syns små märken. Den är nyss desinficerad. På vägghyllorna provrör, hundgodis, tops. Handfat, tvål. Två stolar. Jag lyfter upp transportburen med min lealösa katt i. Försöker locka ut honom, men den här gången vill han inte. Jag får dra ut honom. Han vet vad som väntar, vi har gjort det tusen gånger. Han är less. Jag håller honom med bakdelen mot mig, ena handen under huvudet, den andra under bröstkorgen. Sköterskan rakar hans framben och stasar. Sätter i kanylen, han gnyr lite men inte mer. Han kan det här. Efteråt hopar han ner på golvet, försöker slita av bandaget med kanylen, men det är väl lindat. Han ger upp och lägger sig i ett hörn. Jag sätter mig på golvet. han reser sig och kommer fram till mig, stryker sig mot mig. Varje gång vi åker hit tror jag att jag ska få åka ensam hem. Ett djur som inte mår bra är mer hjärtskärande än ett barn. För mig. Jag gråter inombords. Dessa kala desinficerade rum. Ska vi gå till dödsrummet nu? Där det finns sköna korgstolar och värmeljus? Mitt hjärta håller på att sprängas. Men vi klarar oss, den här gången också. Vi åker hem med nya förhållningsorder om kost och rutiner. Jag tackar det jag kallar Gud. Mina ögon är torra och skrynkliga som russin. Jag har inga pengar kvar alls denna månad, men katten är med hem. Det är det enda som räknas.

Gissa

2011:121 - 3 maj

Det värsta jag vet, att gissa. Hatar det. Vaddå gissa? Varför? Vinner jag något då eller? Hur många kulor är det i burken? Vem skjuter snabbast? Vem vinner El Classico - gissar du rätt kan du vinna massa pengar! Jag gissar alltid fel. Utom när jag är lömsk... då, när det är en fråga om liv och död, han eller jag, då döljer jag mina avsikter och lockar ordlöst fram den information jag behöver för att slippa gissa och gissa fel. Jag borde smyga omkring på Solvalla och prata med kuskarna, det skulle jag nog bli bra på. Sen kunde vi vinna storkovan mina fattiga vänner och jag, och dela på vinsten. Jag gissar att det är en lång väg dit, men idén är inte så dum... hmmm... ska nog kolla Travprogrammet trots allt!

SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari

SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari

Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.

SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari

SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari

http://skrivpuff.blogspot.com/2011/01/utmaning-201131-31-januari.html

Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.