En sommardoft

SkrivPuff: 7 juli 2011

En meningslös tillvaro som doftar mälarvatten
det är inte obehagligt
jag har inte kommit iväg på semester än
när grannarna ser mig säger de "Nämen tjena eru tibaks från semesten nu?"
"Nä, jag har inte kommit iväg än, säger jag och försöker att inte se ut som en loser. Men det är precis det jag är. Jag sitter med min bokföring över ett års ekonomiskt vansinne, jag mailar Skatteverket, Trängselskattenheten, Transportstyrelsen, CSN, Kronofogden, Radiotjänst, parkeringsbolag.
Min utbrända hjärna vill inte, inte min utmattade kroppstackare heller. Det går vansinnigt långsamt.
Jag hade tänkt åka iväg från stan runt midsommar, nu är det pappas födelsedag, och jag börjar tvivla på att jag kommer iväg.
Jag ringde och gratulerade honom i morse, han vet hur jag har det, och sa: "Ta en promenad istället, innan du börjar med det där pappersarbetet. Gå ut på Långholmen." Ja, sa jag, jag gör det. Och jag tar din ande med mig. Det blir mindre meningslöst då. När pappa pratar om sin sandlåda på Yttersta Tvärgränd i närheten av där han växte upp hör jag hur hans röst blir grötig. Han längtar ihjäl sig efter en tid och en plats som inte längre finns, aldrig mer kommer att finnas.
Så jag tar honom med mig i ryggsäcken och går ett varv runt Långholmen, badar i den mest uppseendeväckande fula badutstyrsel någon sett på den stranden, bryr mig inte, simmar, Mälarens vatten är kallt och skönt.
Jag mår bättre efteråt.