Bonustrack 1, Tribute to Västebron

Lyssna till den brons trafik
vi vars fäste ditt bo är rotat

Jidder från sjunde våningen

38

Jo, här kan man gå på krogen me tvättkorgen under armen.
I pyjamas och skitit hår, helt åkej.
Ta en bira mellan maskinerna. Jorå.
De e ba förortsmännschorna som klär upp sej.
Här e vi vanliga knegare serru. Sista utposten.
Inga flott-orrar här inte, och ingen jäla galleria heller.
Nä, vi e oss själva.
Helt ostajlade. Tare lugnt å så.
Sommar och plankton
Taube och Carl Ankton.
Jorå. Serru.
Genuint elle va fan det heter. Äkta. Man ha ju vatt me.
Ett tag. Man e vandrande kultur.
En annan minns ju utedassen på Hornsgatan, inte fan hade vi nåt badrum.
Jävlit fattit.
Morbror Jonne å hans polare dök efter socker i vattnet
vid Tanto.
Och Kron-Kalle tog guldörhängena
ur mossans öron.
Vi snackar lågkånjunktur på riktit.
Inte som nu då man e fattig bafatt man inte kan tjacka plasmateve.
Nä, annat vare förr.
Svenne Berka. Greta Garbo.
Man e stolt vettu, får tårar i jacken.
Jorå. Kom föbi vettja så ska ja visare.
Vi kan dra en bira på Kvarnen å sen dra till
Zinken och kolla bandy.
Söderstadion är kyrkan och Nacka min Gud.
Å de e så jäla vacket.
Förlinkar du va mandom rotar?
Nä, skorpan gäspar två å man få knata hem
till Knivsöder.

/Söderkisens dotter

37

37

- Du kommer inte att flytta tillbaka, eller hur?
Hon skurar diskbänken för tredje gången.
- Nej, antagligen inte.
Han tittar ut på 22-kubiksbilen från OK.
- Jag ger det ett år. Om det inte blir bättre kommer jag tillbaka.

Hon säger det helt utan anklagan, men ögonen talar.
Hon vill inte att han ska höra sorgen, hon vill se oberörd
ut. Men i ögonen finns den där hemliga vädjan som han vet
att han kommer att efterkomma.
Och hon vet att han vet.
Han försöker se morsk ut, det hör till spelet.
Hon döljer nästan sin hemliga önskan att han återvänder,
och skäms sedan över att det innebär att hon hoppas att det går åt helvete.
Han ser det och tar tag i en flyttlåda.
Önskar att han kunde leva här, ha ett liv.

Men det går inte. Han blir sjuk om han stannar.
Själen blir torr som lutfisk innan den är blötlagd,
hjärtat blir svart av mögel och instängd ensamhet.

Bättre med kaos, kaos är bättre.

När bilen med hans hem rullar ut på Riks 70
vet han att han kommer att återvända.
Om några år.
Han måste bara bränna broarna först
och ljuset i båda ändar.
Först då kan han komma hem
som veteran
lite äldre, lite klokare, lite trasigare eller helare,
det spelar ingen roll
men han måste leva ett liv
innan han kan komma hem

5 februari

36

Grönt!
Det är grönt åt alla håll!
Otroligt!
Jag kan gå åt vilket håll som helst, det är grönt!
Om jag går åt vänster kommer jag till grönt
om jag går åt höger kommer jag till grönt
om jag går rakt fram kommer jag till grönt
Det är grönt!
Och om jag inte vet vart jag ska
så spelar det ju ingen roll vart jag går
för det grönt överallt
Och blå himmel också.
Det är bara för mycket

Var ligger det här stället?

Dit vill jag
Om jag bara går där det är grönt
så är det grönt

4 februari

35

Jag hade befarat den här dagen, eftersom jag skulle vara på två ställen samtidigt.
Jag skulle ha lektion med min vanliga klass och hålla i den första träffen med distanskursen.
På samma dag och timme.
Ingen kunde vara vikarie.
Ingen.
Det finns en subtil ordning för bestraffningar på min arbetsplats.
Jag har varit för kaxig.
Jag har stuckit ut hakan och sagt att jag gärna har distanskursen.
Det var inte bra.
För man ska tycka illa om distanskurser.
Det är inte bra pedagogik säger de.
Det beror på vilken pedagogik man använder säger jag.
Och gör kursen.
Då får man ingen hjälp när man sitter i skiten
och har blivit dubbelbokad.
Då blir alla plötsligt mycket upptagna.
Men jag löste det
genom att vara på båda ställena samtidigt
med en timmes förskjutning åt ena hållet
så det gick bra
och jag behöver ingen vikarie nästa gång
bara så ni vet
Ha!

Missad chans! 3 februari

3 februari

Om jag inte tar chansen att gå och lägga mig nu så kommer jag inte att somna alls inatt!
Mitt sovtåg går NU...

Ljuset 32

1 februari:

Ljuset är allt.
Ljuset är inuti, även när det inte syns.
Det vet hon.
Hon går med skakande händer och en hares hjärta
in i det mörka med sitt minimala ljus.
Livrädd men beslutsam, det finns ingen annan väg.

När ljuset kommer utifrån jublar själen.
Ljuset är allt. Solen är allt. Solen är livet.
Ljusa nätter, vita nätter, hon vill vara där de vita nätterna är.
Vill vara i ljus alltid.
Vill inte vara i mörker halva året. Halva livet.
Blir arg, deprimerad, hämmad, ledsen och trött.
Blir en annan person med ljuset närvarande.
Blir hel
Är halv när midnatt råder
Förbannar mörkret och ruinerar sig på ljusslingor

Idag såg hon en aning av ljuset och insåg
jublande
att hon har överlevt
ännu en vinter

Lost 33

2 februari

Jag har tappat bort Olof Palmes autograf. Jag har haft den sedan 1981 på en en gul post-it lapp. Han och Harry Schein hade spelat tennis och efter matchen smög vi fram, mina kusiner och jag.

Jag har tappat bort mitt lugn, det som utmärkte mig bland andra förr i tiden.

Jag har tappat tidsuppfattningen, vet inte längre hur lång en vecka är eller en månad är mätt i handlingar. Jag kan inte mäta tid längre, jag övertrasserar hela tiden.

Jag har tappat många papperslappar och går med barfot själ på isen mellan ön och fastlandet.
Men jag har skor.

Jag har tappat bort min almanacka och min klocka och jag orkar inte leta efter dom. Nu är det ju ändå bara två tider - halvljust och beckmörkt.

Jag har tappat bort skattemärket till bilen. Beställer nytt.

Jag har tappat bort förmågan att vara trött utan att det syns.

Jag har tappat bort min föreläsning om runor och facit till Blueprint C.

Jag har tappat bort stora delar av mig själv till förmån för jobbet som inte klaras av med mindre än att man klipper en tå och skär en häl.

Fucking arbetsmarknad, hallå, det är ett samhällsproblem, inte ett individproblem - hör ni det! Ni som ska höra det - osynliga tidsanda med ansvarsfrihet.

Jag har tappat bort min musik.
Men jag har kvar
min trumma, mina kohorn och mina spilåpipor,
för dom hinner jag äntligen spela på
när allt annat är förlorat!

Barn's burnt down
Now I can see the moon