Han hade under hela hennes uppväxt en pistol
(gömd, i delar, enligt reglementet, med licens, allt i laglig ordning)
men hon visste inte var
såg den aldrig
hörde bara ibland
jag kan ju alltid skjuta mig
eller
jag skjuter mig
Hon den andra
skrev självmordsbrev
ville dö hela tiden
alltid
men lever än
den tredje
en liten
vill också bara dö
alltihop
rop på hjälp
utan hopp
förtvivlan
alla lever
än
Den allseende undrar
orkar du ännu en generation
som inte vill
inte orkar leva
men som ändå hänger i?
Orkar du
alla hot, rop, skrik, all gråt, all oro?
Eller är det så enkelt
att det är dramatiskt begåvade människor
som uttrycker sig högre, starkare?
Är det struntprat för att få uppmärksamhet?
Vågar du tro på det?
Vågar du leva utan oro
för att någon av dem
eller allihop
gör allvar av sina skrik?
Den allseende var likadan själv
men i tystnad
för att inte skrämma
vakar nu
- till vilken nytta?
över de tre
bara
vakar
- Jag ser på detta spjäll
Det är rutigt, absolut rutigt
Jag ser på detta andra spjäll
Det är fullkomligt randigt
Det ena är rutigt vare sig det är öppet
- eller stängt
- det eller ej
