45 Huller om buller

45

Den börjar nu.
Det är en dikt om kärlek.
En kärleksdikt.
Med andra ord en sån som får den tilltalade att svimma
och man måste komma med luktsalt
Jag vet inte hur man gör
Jag har aldrig skrivit en sån förut
(Nu ljög jag. Fast jag har inte sett någon bli sanslös av den)
Hur börjar man?
"Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda"
(Citat; EA Karlfeldt. Karlfeldt är pekoral sa alltid morfar.)
Det river hemskt, jag får en faslig klåda
På det onämnbara stället (tallkottkörteln)
Omstart:
Djupt nere i i synonymlådan
ligger de rätta orden
metaforerna och de skitgamla klyschorna
"Dina ögon äro omvända stjärnkikare, man ser universum i dem"
Omstart:
Huller om buller
ligger lakanen i sängen
och vi bäddar inte
huller om buller
ligger räkningarna
kräkningarna
i en stor hög
vi betalar inte
- Vaddårå, man skulle ju konsumera?
Och om man betalar med kort så kostar det ju inget, var det inte så?
Huller om buller
ligger de alla de gamla kärlekarna i en skokartong
döpt Minnen
eller kastas
för när du kom brann allt det gamla upp
som fågel Fenix
Jag går över gatan huller om buller
ska möta dig
som också går huller om buller
vi har bestämt olika tider och inte samma plats
risken är att vi aldrig möts
vi är så spontana och fria
att vi bestämmer olika klockslag var för sig varje dag
utan att berätta för den andra

42

42

Chrannas hantlangare

Jag skulle satsa allt på Lalle.
Om det var hon som var frivillig. Om det inte var det, skulle jag övertala henne att bli frivillig genom att lova vad som helst i utbyte.
Utom att titta på det som kommer ur hennes näsa när hon
nässköljer.
Jag skulle visa henne alla mina kreditkort och räkningarna,
jag skulle be henne följa med mig till banken, soc, AF, FK, CSN,
till och med låta henne anmäla mig till Lyxfällan nu när programledarna verkar lite mer mänskliga. Och hon skulle vara med i programmet som stöd när bryter ihop och grinar
och blir förtvivlad och vill skjuta mig.
Jag skulle anförtro henne allt som jag inte klarar av.
Och jag skulle göra detsamma för henne med glädje.

Men min huvudperson skulle nog inte vilja hjälp med något,
inte där hon är just nu. Men hon skulle behöva beordra några stycken
att göra som hon säger, annars kan hon inte genomföra sitt uppdrag.
Skulle det komma frivilliga skulle hon avfärda dom som psykiskt insufficienta och därmed olämpliga och jaga bort dom.
Efteråt skulle hon behöva en och annan sympatisör när hon springer gatlopp
på kvällstidningarnas löp.

41

41

Hon sätter sig ner och spejar
spelar oberörd
lindar svansen prydligt runt tassarna
och börjar tvätta sig omsorgsfullt.
Tvättar sig på ryggen och kollar in kompisen
utan att han märker det,
han fokuserar på något hon inte ser.
Hon reser sig upp,
gymnastiserar och vänder ljudlöst om,
går fram emot honom igen
sätter sig alldeles bakom
vill hjälpa till att fokusera
men vet att man inte kan göra det
betraktar sina sex tår istället
hon är ättling till Hemingways katter
de som hade en tå för mycket
hon tycker det är snyggt med för många tår
hon vill gå fram och kika om han också har sex tår
men vill inte störa
tvättar sig igen
tvättar honom diskret på svanstippen
kan inte låta bli
man måste vara fin när man fokuserar, tänker hon
han märker fortfarande inget
hon ser några sorkhål
och bestämmer sig för
att smyga på sorkarna istället

40

40

Om jag skulle vägra ha mobiltelefon.
Om jag helt sonika deklarerade öppet och utan rädsla:
- Jo, jag har telefonskräck så jag har bestämt mig för att
sluta ha telefon överhuvudtaget.
- Men va faaaaan så kan man väl inte göra?
Du får väl gå i terapi!
- Varför då? Man kan ju vägra att ha körkort.
- Kan man väl inte, såna människor är ju asjobbiga.
Ska har skjuts jämt och överallt.
- Men det funkar ju, alla har inte körkort.
Varför måste alla ha telefon? Det finns ju mejl?
Mejlångest har jag inte.
- Du är ju sjuk i huvet, klart du måste ha telefon. Man har det. Alla har det.
- Men jag har levt i 33 år utan mobil. Det gick bra.
Osv.
Ingen bra idé.
Men ändå...

Tjugo år senare...

39

Välkomna till veckans upplaga av Märkvärdiga Människor.
Idag sänder vi en exklusiv intervju med en mycket svårfångad individ.
Vår reporter fick träffa kvinnan bakom mannen som skrivit sig in i svenska folkets hjärtan som ny nationalskald.

- Ja Hanna, du kände ju Fredrik under några år före sekelskiftet. Visste du redan då att han var en begåvning?
- Ja alltså begåvning och begåvning, som svensklärare får man ju läsa det mesta och blir med tiden ganska hårdhudad. Men jo, Fredde berörde mig direkt.
- Du var med andra ord hans lärare?
- Ja fast jag hade inget att lära honom.
- Hur var han som människa då?
-Vaddå människa?
- Alltså, var han sina texter eller var de frikopplade?
- Ingen aning.
- Förstod du någonsin vad han menade?
- Jag tror att jag förstod allting, men frågan var ju vad han ville ha sagt, egentligen, och det blev lite luddigt emellanåt.
- Blev det många missförstånd?
- Ibland tror jag att alltihop är ett missförstånd. Ofta undrade jag vad vi egentligen pratade om, men det kändes inte viktigt att veta det. Det var kul, helt enkelt.
- När träffade du honom senast?
- Ja det är väl en tretti år sen. Han hade kurser i frontallobssex och skrev på boken "18 vägar till Nirvana utan sprit". Han hade blivit nykterist då.
- Åhå, när kom vändpunkten?
- Jag tror det var efter framgångarna med "18 vägar till Nirvana med sprit och lustgas". Han fick en baksmälla som varade i fyra år.
- Du har ju levt på institution större delen av 2000-talet. Hur har det påverkat er relation?
- Vi ses inte så ofta som sagt. Jag har ju utegångsförbud eftersom jag skulle hoppa från Kaknästornet om jag bara fick chansen, eller göra något annat som inte är socialt accepterat. Så vi mailar, det går bra.
- Vad gör man som lärare när man får en sån elev?
- Ingenting, helst. Man tittar på.
- Vad har du gjort med ditt liv efter din lärargärning då?
- Jag tog upp farmors yrke och blev cigarrullerska. Det har gått bra. Just nu håller jag på och utvecklar en ny sorts tobak som är utblandad med ekologiskt odlad Cannabis.
- Jaha. Vad anser du om att hans skrifter är obligatoriska i grundskolan?
- Det är väldigt positivt. Det har länge saknats relevant livskunskap på schemat.
- Ni gav ju ut en roman tillsammans, "Sanning eller kånka". Den är ju i princip helt obegriplig och många litteraturvetare har försökt analysera den och gått bet. Hur vill du beskriva den?
- Den är oerhört osammanhängande. Vi kunde ju aldrig enas om vad den skulle handla om så vi bara skrev. Ingen lyssnade på den andra, och det är väl där, någonstans i skärningspunkten som sanningen finns. Ja det var en härlig tid. Jag drev min feministiska vinkel och Fredde var ju helt emot allt sånt, så det blev en salig blandning av kosmiska vandringar, förundran och förtvivlan. Och en stor portion andlighet. Av det blev en helt ny syntes, en konstruktiv dekonstruktion av två jag skulle man kunna säga.
- Man ser ju tydliga spår av Strindberg, Plura och Le Clézio i hans egna verk.
- Åh, de där soporna. Det var innan han renodlade sitt språk och insåg att han kunde själv.
- En sista avslutande fråga: hur är relation idag?
- Den är som den alltid har varit. Oändligt tålmodig, öm och kärleksfull. Kanterna har slipats med åren. Jag måste erkänna att jag var ett ormbo av känslomässig taggtråd innan vi lärde känna varandra, nu är jag utredd och befriad.
- Tack Hanna, det var mycket vänligt att du tog emot oss här i din cell. Lycka till med din nya tobakssort!
- Tackar tackar.
- Och därmed är det slut på veckans program av Märkvärdiga Människor. På återseende om en vecka!