Tjugo år senare...

39

Välkomna till veckans upplaga av Märkvärdiga Människor.
Idag sänder vi en exklusiv intervju med en mycket svårfångad individ.
Vår reporter fick träffa kvinnan bakom mannen som skrivit sig in i svenska folkets hjärtan som ny nationalskald.

- Ja Hanna, du kände ju Fredrik under några år före sekelskiftet. Visste du redan då att han var en begåvning?
- Ja alltså begåvning och begåvning, som svensklärare får man ju läsa det mesta och blir med tiden ganska hårdhudad. Men jo, Fredde berörde mig direkt.
- Du var med andra ord hans lärare?
- Ja fast jag hade inget att lära honom.
- Hur var han som människa då?
-Vaddå människa?
- Alltså, var han sina texter eller var de frikopplade?
- Ingen aning.
- Förstod du någonsin vad han menade?
- Jag tror att jag förstod allting, men frågan var ju vad han ville ha sagt, egentligen, och det blev lite luddigt emellanåt.
- Blev det många missförstånd?
- Ibland tror jag att alltihop är ett missförstånd. Ofta undrade jag vad vi egentligen pratade om, men det kändes inte viktigt att veta det. Det var kul, helt enkelt.
- När träffade du honom senast?
- Ja det är väl en tretti år sen. Han hade kurser i frontallobssex och skrev på boken "18 vägar till Nirvana utan sprit". Han hade blivit nykterist då.
- Åhå, när kom vändpunkten?
- Jag tror det var efter framgångarna med "18 vägar till Nirvana med sprit och lustgas". Han fick en baksmälla som varade i fyra år.
- Du har ju levt på institution större delen av 2000-talet. Hur har det påverkat er relation?
- Vi ses inte så ofta som sagt. Jag har ju utegångsförbud eftersom jag skulle hoppa från Kaknästornet om jag bara fick chansen, eller göra något annat som inte är socialt accepterat. Så vi mailar, det går bra.
- Vad gör man som lärare när man får en sån elev?
- Ingenting, helst. Man tittar på.
- Vad har du gjort med ditt liv efter din lärargärning då?
- Jag tog upp farmors yrke och blev cigarrullerska. Det har gått bra. Just nu håller jag på och utvecklar en ny sorts tobak som är utblandad med ekologiskt odlad Cannabis.
- Jaha. Vad anser du om att hans skrifter är obligatoriska i grundskolan?
- Det är väldigt positivt. Det har länge saknats relevant livskunskap på schemat.
- Ni gav ju ut en roman tillsammans, "Sanning eller kånka". Den är ju i princip helt obegriplig och många litteraturvetare har försökt analysera den och gått bet. Hur vill du beskriva den?
- Den är oerhört osammanhängande. Vi kunde ju aldrig enas om vad den skulle handla om så vi bara skrev. Ingen lyssnade på den andra, och det är väl där, någonstans i skärningspunkten som sanningen finns. Ja det var en härlig tid. Jag drev min feministiska vinkel och Fredde var ju helt emot allt sånt, så det blev en salig blandning av kosmiska vandringar, förundran och förtvivlan. Och en stor portion andlighet. Av det blev en helt ny syntes, en konstruktiv dekonstruktion av två jag skulle man kunna säga.
- Man ser ju tydliga spår av Strindberg, Plura och Le Clézio i hans egna verk.
- Åh, de där soporna. Det var innan han renodlade sitt språk och insåg att han kunde själv.
- En sista avslutande fråga: hur är relation idag?
- Den är som den alltid har varit. Oändligt tålmodig, öm och kärleksfull. Kanterna har slipats med åren. Jag måste erkänna att jag var ett ormbo av känslomässig taggtråd innan vi lärde känna varandra, nu är jag utredd och befriad.
- Tack Hanna, det var mycket vänligt att du tog emot oss här i din cell. Lycka till med din nya tobakssort!
- Tackar tackar.
- Och därmed är det slut på veckans program av Märkvärdiga Människor. På återseende om en vecka!