37

37

- Du kommer inte att flytta tillbaka, eller hur?
Hon skurar diskbänken för tredje gången.
- Nej, antagligen inte.
Han tittar ut på 22-kubiksbilen från OK.
- Jag ger det ett år. Om det inte blir bättre kommer jag tillbaka.

Hon säger det helt utan anklagan, men ögonen talar.
Hon vill inte att han ska höra sorgen, hon vill se oberörd
ut. Men i ögonen finns den där hemliga vädjan som han vet
att han kommer att efterkomma.
Och hon vet att han vet.
Han försöker se morsk ut, det hör till spelet.
Hon döljer nästan sin hemliga önskan att han återvänder,
och skäms sedan över att det innebär att hon hoppas att det går åt helvete.
Han ser det och tar tag i en flyttlåda.
Önskar att han kunde leva här, ha ett liv.

Men det går inte. Han blir sjuk om han stannar.
Själen blir torr som lutfisk innan den är blötlagd,
hjärtat blir svart av mögel och instängd ensamhet.

Bättre med kaos, kaos är bättre.

När bilen med hans hem rullar ut på Riks 70
vet han att han kommer att återvända.
Om några år.
Han måste bara bränna broarna först
och ljuset i båda ändar.
Först då kan han komma hem
som veteran
lite äldre, lite klokare, lite trasigare eller helare,
det spelar ingen roll
men han måste leva ett liv
innan han kan komma hem