http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab
Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.
Detta inlägg kom av misstag in på min andra blogg Nomadkatten. Ifall ni undrar om jag snott det så har jag det - av mig själv! :)
SvaraRaderaWelcome back, lovely! Kanske vi som ännu inte hamnat i den situationen borde skapa en underjordisk kafferörelse som smugglar in kaffe på hemmen - så får vi hoppas att kommande generationer följer efter när det är vår tur och så vidare, och så vidare.
SvaraRaderaStora baljor med java ska de va! Och varm mjölk!
SvaraRaderaMen jag ska komma med hur mycket kaffe du vill;-) Svart som natten. Hoppas bara att du känner igen mej då, eller jag dej för den delen.
SvaraRadera