Dagen igår. Utmaning 5

Morgonångesten satt i länge. Den tonade ut först efter en halv liter kaffe och tre avsnitt av Deserate Housewives, säsong 4.
Sen öppnade jag mailen och där fanns bara dagens horoskop, mina vänner gav upp mig för länge sen. Jag blev sittande en stund och begrundade min ensamhet. Jag är inte ensam. Jag behöver bara sträcka ut handen så är de där. Och världen, livet.
Men jag tänkte på dem jag givit kalla handen och förskjutit för gott. De jag saknade konstant, men inte fann någon väg tillbaka till.
Så jag gjorde det. Jag mailade.
Jag skrev:

"Kära C. Jag saknar dig. Jag förlåter dig din feghet, du är som du är, jag är som jag är - stolt, lättsårad och långsint. Kan vi någonsin ses igen?"

och

"Kära W. Jag saknar dig. Jag vet inte hur jag ska kunna vara din vän efter allt som hänt, men om du saknar mig också kanske det finns en väg som jag inte ser. Jag vet inte om det är något jag ska förlåta, eller be dig förlåta, men jag accepterar att det är som det är."

Efteråt undrade jag vad jag gjorde så för. Det ändrar väl ingenting. Men det kändes bra.
Och jag skulle skita på mig om de svarade.
Så jag bytte mailadress för säkerhets skull.