74
"Lev farligt, lev mer" säger föreläserskan
med de illröda läpparna.
Det handlar om att våga vara tyst. Att använda tystnaden som pedagogiskt redskap.
De som sitter runtomkring ser förfärade ut.
En säger att hon inte kan vara tyst i en minut för då utbryter kravaller.
Hon är högstadielärare.
Alla förstår vad hon menar, ett uppmuntrande sorl uppstår.
Föreläserskan är tyst, salen sorlar.
Det är behagligt, jag är också tyst, tittar på sorlet.
Känns inte som att jag lever farligt direkt, men i den här församlingen
kanske jag gör det?
Däremot är det farligt att skriva. Jag känner hur mitt stenhårda fokus
på det jag ska uträtta idag luddas upp.
Mitt dagsschema har inte skriva uppskrivet, alltså ska jag inte göra det.
Men det står fikarast, och det står inte att jag inte får skriva och fika samtidigt.
I ett nötskal.
Att inte hålla sig till regler, inte ens de man satt upp själv.
Och att vara tyst.
"En säger att hon inte kan vara tyst i en minut för då utbryter kravaller." Underbart och förmodligen alldeles sant! "Att använda tystnaden som pedagogiskt redskap." -låter ändå som ett bra tips. Oavsett högstadielärarens kravallteori. Att leva farligt, att leva mer låter som ett tips värt att ta till sig, i alla fall tycker jag det! Jag gillar ditt sätt att skriva, stringent och mycket koncist. Cissi
SvaraRadera"Känns inte som att jag lever farligt direkt, men i den här församlingen
SvaraRaderakanske jag gör det?
Däremot är det farligt att skriva."
Ja det är att leva farligt att skriva. Mina små hjärnceller satte igång på dessa meningar. Pennan-det farligaste vapnet. Snurr, snurr ...
Högstadielärare, bra beskrivet, men inte vill man bli påmind om den tiden ;-)