En dag blir det mors dag

31 maj

Mamman skickar sms till sin äldsta dotter:
"De är fortfarande kvar. Jag är SKITTRÖTT" står det.
Sen tar hon fram tallrikar till våldgästerna.
Röjer inte med minsta suck sitt missnöje, sin trötthet.
För om hon gjorde det, skulle det bli bråk.
Och hysterisk gråt. Smäll i dörrar, skrik som får Hesa Fredrik
att låta som en viskning. Och då får hon ta reda på det också.
Pappan är långt inne i sitt skal. Han ser på TV och låtsas
att inget av detta angår honom.
Den yngsta dottern som nyss fyllt förti har än en gång flyttat hem till sina föräldrar
tillsammans med man och barn. Barnet är detsamma, men mannen är ny.
Mannen är femti. Mamman fyller sjutti i år.
Den äldsta dottern är sjukligt styvnackad och kräver inget.
Bär mamman, rädd att hon går sönder i förtid.
Önskar att mamman kunde be allihop fara åt helvete, omedelbart.
Väx upp, klipp er, skaffa jobb. Parasiter.
Men det gör hon inte, för alla är sjuka.
Och då är det synd om dom.
Psykiska åkommor av diffust slag som förlamar.
Den nye mannen är sjukpensionär.
Pappan och de båda döttrarna har varit inlagda på psykiatrisk klinik.
Mamman har jobbat på psykiatrisk klinik.
En vårdare, tre patienter. Fyra med den nye mannen.
Varför går hon inte?