söndag 22 februari 2009

53

53

"Allt som är fast förflyktigas"
"Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger"

The decisive moment, the point of no return.
Det vore lättare att tänka ut det som förblivit detsamma.
Lukten i föräldrahemmet, känslan av evighet när hon står och stirrar ut över älven.
Älven.
Forsen.
Där hon inte fick vara men där hon nästan varje dag hoppade mellan stenarna.
Visste att hon var en god simmerska och inte rädd för vatten.
Men detta vatten hade förrädiska virvlar som kunde suga ner en i turbinerna
eller ner på botten
och det forsade och skummade och vrålade
det var oemotståndligt
hon ramlade aldrig i.
Nu är forsen tyst och tämjd
förtrollningen är borta och vattnet mesigt lugnt
det finns inget att titta på längre.
En promenadväg är byggd längs stranden
så att man inte behöver kasa i slänten och klättra och bli jordig.
Det är bara tråkigt och dött.

3 kommentarer:

  1. Jag med. Tycker om. Men det är sorgligt med den tämjda forsen, eller hur? Som nåt i bur.

    SvaraRadera
  2. Det är jättesorgligt, blir ledsen och beklämd av att gå dit numer. Vattnet är bara svart och stilla och sorgset, inburat. Usch.

    SvaraRadera