Inte utan mitt kaffe

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab

Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.

Dispens

2010:5

Jo, jag behövde inte betala hyran den här månaden. Och inte nästa heller.
Faktiskt får jag bo gratis fram till sommaren.
Och jag får lön även om jag är hemma, de sa så.
Du kan stanna hemma, sa de. Tills du känner att du fått tillbaka kreativiteten.
Och du kan börja vid lunch, du tänker ju ändå inte särskilt bra före ett.
Börja med en långfika och skvallra med kollegorna och meditera lite.
Sen kan du vända ett papper innan du går hem.
Glöm inte eftermiddagsfikat.
Och så sa de att jag fick gratis bensin, bara jag tankar snabbt och sen rivstartar från macken, det är istället för kreditkort.
Och jag an gå in på apoteket när jag vill och ta det jag behöver.
Jag har fått nycklar.
De passar inte men jag kanske fick fel?
Ibland blandar de ihop det för mig, rösterna.

347

13 december

Jag är en ljusbärare
när jag mår mindre bra
bär jag mörker

Jag bär ljuset på lite olika sätt
ibland har jag det i en liten ask av redwoodträ
ibland mellan handflatorna, försiktigt kupade
det kan lysa runt mig också
när jag glömt att sätta det under skäppan

jag som predikar att ljuset alltid finns
har ibland tvivel om det
då blir jag mörk och bitter som malört
och vill inte visa mig ute

för hur ska jag kuna bevisa ljuset
när jag bara ser mörker?
hur kan jag säga "men det blir bättre, kanske redan imorgon?"
fast jag inte tror på det för egen del?
Det är mörkt nu
jag förbannar det inte
bara är i det

346

12 december

Det luktar myr
knotten är osynliga men känns
jag har just lagt av ryggsäcken och satt mig på en varm sten
tar av gummistövlarna för att lufta fötterna
det är värt det
att gå med oändligheten i tankarna och soltorkat renkött i påsen
jag är odödlig
ett med naturen och därför odödlig
inte rädd för något
allt är lugnt
det är som det ska

11 december

345


Jag kommer ingenstans och ingenting blir bättre

Jag ser att det är jul snart
och jag bryr mig inte
min katt ska ha insulin och jag har inga pengar
medges ej
står det
överallt
i min panna
medges
ej
om det gick att räkna ner
om det gick att se ett slut
eller en början
men livet är ingen film
det bara fortsätter
oändligt ovisst
allt jag vet gäller inte längre
det är något annat som behövs
något jag inte ser, inte anar, inte förstår
jag skulle inte bli ledsen om min livstråd klipptes av nu
det skulle vara rätt skönt
men bli inte rädda nu
jag reser mig alltid på nio
jag har varit uträknad förr
det är bara så
jävligt
just nu

343

9 december

Det är hans sätt att prata som får hennes omdöme att ta semester.
Det vackra språket med de många orden är en egen värld uppdelad i oräkneliga nivåer
och möjliga kombinationer.
Allt kan uttryckas, allt vill uttryckas i hans mun.
Hon är inte kär i honom, hon är kär i hans modersmål.
När hon läser något han skriver till henne tar hon på sig förundrans prästkappa och håller andakt i sig själv.
Han blir till en helig odödlig för sin meningsbyggnads skull.

När han går kraschar hennes hårddisk i ren förtvivlan
och tar hans ord med sig till skroten.

16 november

SkrivPuff: Utmaning 320 - 16 november


- Baaaaanan, banaaaaan.
Hon överdriver betoningen på vokalerna för att de ska höra skillnaden.
En del hör ändå inte.
- Banan, banan. Anden och anden. Vaddå man förstår ju ändå
av sammanhanget säger dom.

Gillar inte bananer. De är mjuka, kladdiga och alldeles för söta. Går inte att äta på ett värdigt sätt heller. Vad åt småbarnen innan bananerna kom? Är det därför hon inte vill ha barn - för då måste hon kladda med bananer i all oändlighet?

Hålla mig på banan. Komma upp på banan.
Hålla sig på bananen, det är fan svårare än att hålla sig på banan.
Inte med på banan, inte med i matchen.
Ute ur matchen.
Banan var illa lagd. Bananformad. Skruvad.
Och brunfläckig.
Det gick helt enkelt inte