Det värsta jag vet, att gissa. Hatar det. Vaddå gissa? Varför? Vinner jag något då eller? Hur många kulor är det i burken? Vem skjuter snabbast? Vem vinner El Classico - gissar du rätt kan du vinna massa pengar! Jag gissar alltid fel. Utom när jag är lömsk... då, när det är en fråga om liv och död, han eller jag, då döljer jag mina avsikter och lockar ordlöst fram den information jag behöver för att slippa gissa och gissa fel. Jag borde smyga omkring på Solvalla och prata med kuskarna, det skulle jag nog bli bra på. Sen kunde vi vinna storkovan mina fattiga vänner och jag, och dela på vinsten. Jag gissar att det är en lång väg dit, men idén är inte så dum... hmmm... ska nog kolla Travprogrammet trots allt!
tisdag 3 maj 2011
måndag 31 januari 2011
SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari
SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari
Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
http://skrivpuff.blogspot.com/2011/01/utmaning-201131-31-januari.html
Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
fredag 5 mars 2010
Inte utan mitt kaffe
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab
Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.
Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.
tisdag 5 januari 2010
Dispens
2010:5
Jo, jag behövde inte betala hyran den här månaden. Och inte nästa heller.
Faktiskt får jag bo gratis fram till sommaren.
Och jag får lön även om jag är hemma, de sa så.
Du kan stanna hemma, sa de. Tills du känner att du fått tillbaka kreativiteten.
Och du kan börja vid lunch, du tänker ju ändå inte särskilt bra före ett.
Börja med en långfika och skvallra med kollegorna och meditera lite.
Sen kan du vända ett papper innan du går hem.
Glöm inte eftermiddagsfikat.
Och så sa de att jag fick gratis bensin, bara jag tankar snabbt och sen rivstartar från macken, det är istället för kreditkort.
Och jag an gå in på apoteket när jag vill och ta det jag behöver.
Jag har fått nycklar.
De passar inte men jag kanske fick fel?
Ibland blandar de ihop det för mig, rösterna.
Jo, jag behövde inte betala hyran den här månaden. Och inte nästa heller.
Faktiskt får jag bo gratis fram till sommaren.
Och jag får lön även om jag är hemma, de sa så.
Du kan stanna hemma, sa de. Tills du känner att du fått tillbaka kreativiteten.
Och du kan börja vid lunch, du tänker ju ändå inte särskilt bra före ett.
Börja med en långfika och skvallra med kollegorna och meditera lite.
Sen kan du vända ett papper innan du går hem.
Glöm inte eftermiddagsfikat.
Och så sa de att jag fick gratis bensin, bara jag tankar snabbt och sen rivstartar från macken, det är istället för kreditkort.
Och jag an gå in på apoteket när jag vill och ta det jag behöver.
Jag har fått nycklar.
De passar inte men jag kanske fick fel?
Ibland blandar de ihop det för mig, rösterna.
lördag 12 december 2009
347
13 december
Jag är en ljusbärare
när jag mår mindre bra
bär jag mörker
Jag bär ljuset på lite olika sätt
ibland har jag det i en liten ask av redwoodträ
ibland mellan handflatorna, försiktigt kupade
det kan lysa runt mig också
när jag glömt att sätta det under skäppan
jag som predikar att ljuset alltid finns
har ibland tvivel om det
då blir jag mörk och bitter som malört
och vill inte visa mig ute
för hur ska jag kuna bevisa ljuset
när jag bara ser mörker?
hur kan jag säga "men det blir bättre, kanske redan imorgon?"
fast jag inte tror på det för egen del?
Det är mörkt nu
jag förbannar det inte
bara är i det
Jag är en ljusbärare
när jag mår mindre bra
bär jag mörker
Jag bär ljuset på lite olika sätt
ibland har jag det i en liten ask av redwoodträ
ibland mellan handflatorna, försiktigt kupade
det kan lysa runt mig också
när jag glömt att sätta det under skäppan
jag som predikar att ljuset alltid finns
har ibland tvivel om det
då blir jag mörk och bitter som malört
och vill inte visa mig ute
för hur ska jag kuna bevisa ljuset
när jag bara ser mörker?
hur kan jag säga "men det blir bättre, kanske redan imorgon?"
fast jag inte tror på det för egen del?
Det är mörkt nu
jag förbannar det inte
bara är i det
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)