Utmaning 29/Scen

29
Han är långt borta i tankarna och ser inte att han passerat skylten.
Han är så inne i sitt letande att han inte noterar
att gestapokvinnan med rasselnycklarna närmar sig,
hennes skor är ljuddämpade och uniformen är gjord
av halvfranska band.
Hon knackar honom på axeln och harklar sig:
- Öhööhöööm, hur var det här då?
- Va? Ursäkta?
- Du är på tomma-bladavdelningen sedan en halvtimme och du har inte börjat skriva än.
- Ääää va säger du?
- Spela inte dum. Sätt dig där nu och skriv. 300 sidor.
-Men jag gick in av misstag. Jag såg inte skylten, jag svär!
- Jaha den har man hört förr. Men regler är regler. Här. Varsego. Penna och papper.
-Me...men ja kan inte skriva, jag har dyslexi och är analfabet, det går inte!
-Har du intyg?
-Nä brorsan har det, han är därborta.
-Om du inte har det själv gills det inte.
-Men jag svär, jag kan inte skriva! Och inte läsa heller!
-Nä just det, och då brukar man ofta gå till biblioteket, eller hur? Hur kan du veta att du har dyslexi om du inte är alfabetiserad? Du ljuger.
- Nej jag svär, jag kan inte!
- Sluta svär, det blir tjatigt. Gå och skriv nu, annars kallar jag på vakten.
- Men kärring sluta för fan, jag letade bara efter en sak, jag ska gå nu!
- Vad letade du efter här, här finns ju bara tomma böcker?
- Ja men jag vill ha en tom bok för jag kan ju ändå inte läsa men om jag har en bok ser det ut som om jag kan det och då ser jag normal ut när jag sitter och fikar och läser.
-Ha! Du sa att du inte visste att du var på den här avdelningen. Nu är du fast, vakt hitåt!

Efter fyra veckor sitter han fortfarande där. Ibland får han gå ut och ta en cig. Personalen kommer med mat, han sover på golvet med en filt över sig och och en rulle gamla Helsingin Sanomaat under huvudet. Han har just lärt sig alfabetet och kommer inom en snar framtid att börja på den första av de trehundra sidorna. Han beräknas vara färdig om två år.