Min första kille höll på Aston Villa. Alla mobbade honom för det och kallade dem Synvilla eftersom de var så dåliga. Dessutom hade han glasögon. Men han var snygg. Han drunknade på fyllan i älven för tio år sedan. Det sörjer jag. Jag vet inte om han gjorde det med flit eller om det var en olycka. Älven tar vissa och spottar ut somliga. Numer har jag själv ofta synvillor, och tänker då alltid Aston Villa. Jag följer med ett halvt öga deras plats i tabellerna. Mina synvillor gäller mest siffror. På lönebesked, räkningar, OCR-nummer. Finns det inte tillräckligt med pengar blir jag stressad och skriver fel. Så kommer en påminnelse eller ett inkasso. Ibland betalar jag två gånger och får en liten lapp som jag kan byta mot pengar för en tia på 7eleven. Ibland droppar jag Clear Eyes i ögonen i hopp om att se bättre, klarare. Pedantiskt putsade läsglasögon på det. Och ändå blir det fel. Det finns misstankar om att jag i själva verket är utbränd, vidbränd, utmattad. Men för det krävs rejälare saker än ögondroppar och brillor. En siesta. I min säng, som är på riktigt.
måndag 4 juli 2011
söndag 3 juli 2011
Bagarmossen 3 juli
Ett rum
Linoleummatta, vitbeiga väggar. En stor svart undersökningsbrits i robust gummi. Många har kloat här, det syns små märken. Den är nyss desinficerad. På vägghyllorna provrör, hundgodis, tops. Handfat, tvål. Två stolar. Jag lyfter upp transportburen med min lealösa katt i. Försöker locka ut honom, men den här gången vill han inte. Jag får dra ut honom. Han vet vad som väntar, vi har gjort det tusen gånger. Han är less. Jag håller honom med bakdelen mot mig, ena handen under huvudet, den andra under bröstkorgen. Sköterskan rakar hans framben och stasar. Sätter i kanylen, han gnyr lite men inte mer. Han kan det här. Efteråt hopar han ner på golvet, försöker slita av bandaget med kanylen, men det är väl lindat. Han ger upp och lägger sig i ett hörn. Jag sätter mig på golvet. han reser sig och kommer fram till mig, stryker sig mot mig. Varje gång vi åker hit tror jag att jag ska få åka ensam hem. Ett djur som inte mår bra är mer hjärtskärande än ett barn. För mig. Jag gråter inombords. Dessa kala desinficerade rum. Ska vi gå till dödsrummet nu? Där det finns sköna korgstolar och värmeljus? Mitt hjärta håller på att sprängas. Men vi klarar oss, den här gången också. Vi åker hem med nya förhållningsorder om kost och rutiner. Jag tackar det jag kallar Gud. Mina ögon är torra och skrynkliga som russin. Jag har inga pengar kvar alls denna månad, men katten är med hem. Det är det enda som räknas.
tisdag 3 maj 2011
Gissa
2011:121 - 3 maj
Det värsta jag vet, att gissa. Hatar det. Vaddå gissa? Varför? Vinner jag något då eller? Hur många kulor är det i burken? Vem skjuter snabbast? Vem vinner El Classico - gissar du rätt kan du vinna massa pengar! Jag gissar alltid fel. Utom när jag är lömsk... då, när det är en fråga om liv och död, han eller jag, då döljer jag mina avsikter och lockar ordlöst fram den information jag behöver för att slippa gissa och gissa fel. Jag borde smyga omkring på Solvalla och prata med kuskarna, det skulle jag nog bli bra på. Sen kunde vi vinna storkovan mina fattiga vänner och jag, och dela på vinsten. Jag gissar att det är en lång väg dit, men idén är inte så dum... hmmm... ska nog kolla Travprogrammet trots allt!
måndag 31 januari 2011
SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari
SkrivPuff: Utmaning 2011:31- 31 januari
Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
http://skrivpuff.blogspot.com/2011/01/utmaning-201131-31-januari.html
Suck, säger eleverna när jag ber dem göra denna puff.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
Ett rikt känsloliv, vad är det?
Är det bra eller dåligt?
Det låter som något positivt.
Men hon som alltid ger uttryck för sitt rika känsloliv med skrik och gråt och verbal misshandel, är det bra?
Ett rikt känsloliv.
För att veta om man har det måste man först veta hur många känslor det finns och vad de heter.
Det kan ta tid att sortera dem, detta är ilska, detta är sorg, detta är kärlek.
Är man tystlåten när man har ett rikt känsloliv, för att känslorna lever sitt rika inre liv själva?
Eller är det den som ger uttryck för sitt rika känsloliv så vi andra kan se det det som avses?
Vem har ett fattigt känsloliv?
Är det den som bara känner två känslor?
Är ett rikt känsloliv ett slags kapital?
Kan man köpa det?
Säg att jag bara har två lägen, arg och förbannad. Jag skulle vilja ha två känslor till, kanske glad och ledsen?
Var skaffar jag dem?
I dig själv, dummer. Det är ju i ditt inre.
Du måste leta själv, och göra experiment och bli en detektiv som utforskar och söker spår och bevis på att de faktiskt redan finns.
Där inne.
fredag 5 mars 2010
Inte utan mitt kaffe
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab
Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.
Jag vet inte, men det här skulle kunna få mig att lägga in mig på självmordskliniken i Schweiz eller var den ligger. Alltså den där det är okej att få hjälp att möta frälsaren i förtid med läkarhjälp.
Tänk när jag är åttitvå, eller sjuttisex, och har ett helt liv som tung koffeinist bakom mig.
Att plötsligt bara få en (liten, för de har säkert inte stora muggar heller)
kopp blaskigt kaffe utan påtår bara för att man är gammal och inte kan gå ut och fika själv längre.
Det är inte snålt, det är elakt.
Jag har inga ättlingar som kan komma med extra ransoner starkt, gott kaffe i termos.
Jag kommer att få sitta där, surögd och bitter och abstinent.
Blir jag en grinkärring så förstår ni varför.
Hur ska man palla att löpa hela linan ut om man inte ens får ordentliga kafferaster?
Får man extra piller då istället, så att man ska hålla sig lugn och lätthanterlig?
Gud bevare alla er som inte ens får dricka hur mycket kaffe ni vill.
Det är väl det minsta man kan begära efter att ha jobbat sig trött i tjyvsamhället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)