SkrivPuff: Utmaning 18
Jag hade planerat att sluta röka men råkade köpa ett paket cig och blev tvungen att röka upp det. Jag fick oväntad hjälp av två tonåringar och kunde röka upp det fortare. Konsekvensen blev att vi alla storknade. Samtidigt undrade jag vad i hela friden jag höll på med. Till slut insåg jag att jag behövde hjälp.
lördag 17 januari 2009
SkrivPuff: Utmaning 17
SkrivPuff: Utmaning 17
Jag är författaren som inte tar livet av mig på sista sidan. Jag tar istället livet av andra. Jag har dödat min dagmamma nu, hon fick hjärnblödning. Äntligen. Det var skönt. Det var hämnd, och den var kall. När den är kall är den mest tillfredsställande. Varm går också bra, men jag sparar mig och väntar helst tills den kallnat. Jag är bra på att vänta. Jag kan vänta hur länge som helst. Till sist blir det som jag vill, därför kan jag vänta.
Det är irriterande för många, att jag är så envis och tålmodig. Trägen vinner. Jag säger bara det.
Jag är författaren som inte vågar vara författare eftersom jag är rädd att bli galen och tappa kontrollen. Om jag gör det kommer ingen och räddar mig. Jag borde inte vara rädd för att bli galen, jag är ju halvvägs där och jag vet vad som finns i botten av det svarta hålet. Jag skriver bäst när jag är galen och förtvivlad. Då kommer det blod och benflisor och hjärnsubstans och ryggmärgsvätska. Nu kommer det ord flata som stenar. Platta, tunna, ofarliga. Inget man mördar med. Då skriver jag kåserier, och får mig själv att skratta åt mina egna skämt.
Nu är författaren tungsint
har fått migrän
har ingen lust att leka Gud mer idag
tar ett par vita
och går och lägger sig
Jag är författaren som inte tar livet av mig på sista sidan. Jag tar istället livet av andra. Jag har dödat min dagmamma nu, hon fick hjärnblödning. Äntligen. Det var skönt. Det var hämnd, och den var kall. När den är kall är den mest tillfredsställande. Varm går också bra, men jag sparar mig och väntar helst tills den kallnat. Jag är bra på att vänta. Jag kan vänta hur länge som helst. Till sist blir det som jag vill, därför kan jag vänta.
Det är irriterande för många, att jag är så envis och tålmodig. Trägen vinner. Jag säger bara det.
Jag är författaren som inte vågar vara författare eftersom jag är rädd att bli galen och tappa kontrollen. Om jag gör det kommer ingen och räddar mig. Jag borde inte vara rädd för att bli galen, jag är ju halvvägs där och jag vet vad som finns i botten av det svarta hålet. Jag skriver bäst när jag är galen och förtvivlad. Då kommer det blod och benflisor och hjärnsubstans och ryggmärgsvätska. Nu kommer det ord flata som stenar. Platta, tunna, ofarliga. Inget man mördar med. Då skriver jag kåserier, och får mig själv att skratta åt mina egna skämt.
Nu är författaren tungsint
har fått migrän
har ingen lust att leka Gud mer idag
tar ett par vita
och går och lägger sig
söndag 11 januari 2009
SkrivPuff: Utmaning 12
SkrivPuff: Utmaning 12
Min mormor fyller år idag
men jag vet inte var hon är just nu
jag skulle kunna åka ut till Skogskyrkogården
och se om hon är där
eller om hon åkt in till NK som hon älskar
Jag behöver göra en resa till andra sidan
om jag ska kunna gratulera henne på 98-årsdagen
Men jag har inget fordon, inget sätt
att ta mig
Kan man inte förlänga blåa linjen till himlen, nästa dimension,
andevärlden eller vad det nu heter
där de är?
Jag längtar så mycket efter henne
fast det är 29 år sedan nu
jag vet att hon följer mig
men jag kan inte gå till henne
än
jag är förhindrad av livet
Min mormor fyller år idag
men jag vet inte var hon är just nu
jag skulle kunna åka ut till Skogskyrkogården
och se om hon är där
eller om hon åkt in till NK som hon älskar
Jag behöver göra en resa till andra sidan
om jag ska kunna gratulera henne på 98-årsdagen
Men jag har inget fordon, inget sätt
att ta mig
Kan man inte förlänga blåa linjen till himlen, nästa dimension,
andevärlden eller vad det nu heter
där de är?
Jag längtar så mycket efter henne
fast det är 29 år sedan nu
jag vet att hon följer mig
men jag kan inte gå till henne
än
jag är förhindrad av livet
SkrivPuff: Utmaning 11
SkrivPuff: Utmaning 11
Vinter i stan
Månljus
när jag stiger upp och när jag kommer hem
den enda källan till ljus
på detta norra halvklot
denna årstid
Hur tänkte dom där ur-indierna
när dom började vandra för tusentals år sen?
- Vi drar dit upp! Snö, mörker och iskallt rockar fett!
Mina tår är frusna även på sommaren
och jag finner ingen romantik i stelfrusna tår och glansis
bara panik
glansis är det på trottoaren där jag ska gå
bucklig och halvsandad
så jag tappar fotfästet varje steg
och får ischias av att gå som en strakbent pensionär
i det jag spänner stjärtmusklerna för att inte trilla
En annan värld
De nyslipade stålkanterna nyper bra i hårdsnön
gör en perfekt telemarkssväng
den första för säsongen
lyckan är fullständig
jag ramlar av glädje men är uppe igen snabbt
snöig in på bara skinnet
och vill göra om bedriften
efter ett par dagar är vi sams, skidorna och jag
jag dansar nerför backen
mina skidor har blivit ett med med mig
och vi dansar fort och lätt nerför nerför
snön sprutar
jag ler och skrattar och åker med öppen mun
sväljer snö och storknar
sjunger för mig själv
lycka
Vinter i stan
Månljus
när jag stiger upp och när jag kommer hem
den enda källan till ljus
på detta norra halvklot
denna årstid
Hur tänkte dom där ur-indierna
när dom började vandra för tusentals år sen?
- Vi drar dit upp! Snö, mörker och iskallt rockar fett!
Mina tår är frusna även på sommaren
och jag finner ingen romantik i stelfrusna tår och glansis
bara panik
glansis är det på trottoaren där jag ska gå
bucklig och halvsandad
så jag tappar fotfästet varje steg
och får ischias av att gå som en strakbent pensionär
i det jag spänner stjärtmusklerna för att inte trilla
En annan värld
De nyslipade stålkanterna nyper bra i hårdsnön
gör en perfekt telemarkssväng
den första för säsongen
lyckan är fullständig
jag ramlar av glädje men är uppe igen snabbt
snöig in på bara skinnet
och vill göra om bedriften
efter ett par dagar är vi sams, skidorna och jag
jag dansar nerför backen
mina skidor har blivit ett med med mig
och vi dansar fort och lätt nerför nerför
snön sprutar
jag ler och skrattar och åker med öppen mun
sväljer snö och storknar
sjunger för mig själv
lycka
fredag 9 januari 2009
Pimpar bloggen. Ursäkta röran, vi bygger om!
Om ni inte känner igen er så beror det på att jag inte är nöjd med bloggens utseende.
Så jag testar nya mallar tills jag hittar en lay-out som jag trivs med.
Så jag testar nya mallar tills jag hittar en lay-out som jag trivs med.
SkrivPuff: Utmaning 10
SkrivPuff: Utmaning 10
- Det blir aldrig som man tänkt sig.
Han suckar och för whiskeyglaset till munnen igen. Han botar sin ångest med sprit. Inget blev som han tänkt sig. Frågan är om han hade tänkt överhuvudtaget? Jag tror inte det.
Han trodde att han alltid skulle bli matad med silversked och att guldet skulle regna. Att han alltid skulle vara älskad och omtyckt och rik. Att han var född sån. Han ifrågasatte inte, han tog för givet att han var precis så lyckad, duktig och framgångsrik som hans fem mostrar sa. Han trodde inte att han behövde anstränga sig. Vid sextio års ålder sprack livslögnen. Och det gjorde ont. Han kunde inte allting automatiskt längre. Han upptäckte att han måste anstränga sig för att lära sig datorer. Han tyckte inte om det. Han var inte bäst längre. Det fanns något som han inte kunde. Och det var svårt att lära sig. Svårt att acceptera. Där någonstans började fallet. Han blev omsprungen, och mostrarnas mantran hjälpte inte längre.
- Hur kunde det bli så här? Han undrar verkligen. Han förstår inte. Det finns ett stänk av bitterhet i rösten, men mest är det sorg och förvåning. Den ultimata förnedringen kom när han efter trettio år som framgångsrik yrkesman tvingades gå på arbetsförmedlingens söka-jobb-kurs när han hade två år kvar till pension. Handläggaren var dessutom en av de ökända, en brukspatron-wannabe och översittare som njöt av sitt övertag. Hans sista rest av självkänsla försvann där. Han trodde samhället var gott, för han hade befunnit sig på solsidan. Nu fick han gå in i skuggan och förnedras av dess företrädare. Han är ute ur skuggan nu, men han har alltid ett litet grått moln hängande över sig, strax ovanför huvudet. Det skuggar högra ögat ibland, och då måste han ta sig en whiskey.
- Det blir aldrig som man tänkt sig.
Han suckar och för whiskeyglaset till munnen igen. Han botar sin ångest med sprit. Inget blev som han tänkt sig. Frågan är om han hade tänkt överhuvudtaget? Jag tror inte det.
Han trodde att han alltid skulle bli matad med silversked och att guldet skulle regna. Att han alltid skulle vara älskad och omtyckt och rik. Att han var född sån. Han ifrågasatte inte, han tog för givet att han var precis så lyckad, duktig och framgångsrik som hans fem mostrar sa. Han trodde inte att han behövde anstränga sig. Vid sextio års ålder sprack livslögnen. Och det gjorde ont. Han kunde inte allting automatiskt längre. Han upptäckte att han måste anstränga sig för att lära sig datorer. Han tyckte inte om det. Han var inte bäst längre. Det fanns något som han inte kunde. Och det var svårt att lära sig. Svårt att acceptera. Där någonstans började fallet. Han blev omsprungen, och mostrarnas mantran hjälpte inte längre.
- Hur kunde det bli så här? Han undrar verkligen. Han förstår inte. Det finns ett stänk av bitterhet i rösten, men mest är det sorg och förvåning. Den ultimata förnedringen kom när han efter trettio år som framgångsrik yrkesman tvingades gå på arbetsförmedlingens söka-jobb-kurs när han hade två år kvar till pension. Handläggaren var dessutom en av de ökända, en brukspatron-wannabe och översittare som njöt av sitt övertag. Hans sista rest av självkänsla försvann där. Han trodde samhället var gott, för han hade befunnit sig på solsidan. Nu fick han gå in i skuggan och förnedras av dess företrädare. Han är ute ur skuggan nu, men han har alltid ett litet grått moln hängande över sig, strax ovanför huvudet. Det skuggar högra ögat ibland, och då måste han ta sig en whiskey.
Utmaning 9, fem vita
Fem vita håller mig igång
Morgonciggen
De två kapslarna mot smärtan i armen
Den stora mot huvudvärken
Och den lilla halvan
som jag går till sängs med
Jag behöver
Mitt vita samvete
Min vita dator
Min vita bil
Vita papper utan linjer
Vit kajalpenna under ögat
Och fem vita bokhyllor
Vitt finns egentligen inte
det som är vitt är tomt, rent, innehållslöst
lätt att smutsa ner och svårt att hålla rent
det är ett tecken på kontroll, värdighet och balans
på ett liv fritt från problem
att kunna gå klädd i vita kläder
det är vackert och stillsamt
och signalerar rädsla för att synas och höras
rädsla för färger och kaos
borgarklassens diskreta charm
men de lurar sig
för den vita färgen
innehåller alla de andra färgerna
i hela spektrat
Morgonciggen
De två kapslarna mot smärtan i armen
Den stora mot huvudvärken
Och den lilla halvan
som jag går till sängs med
Jag behöver
Mitt vita samvete
Min vita dator
Min vita bil
Vita papper utan linjer
Vit kajalpenna under ögat
Och fem vita bokhyllor
Vitt finns egentligen inte
det som är vitt är tomt, rent, innehållslöst
lätt att smutsa ner och svårt att hålla rent
det är ett tecken på kontroll, värdighet och balans
på ett liv fritt från problem
att kunna gå klädd i vita kläder
det är vackert och stillsamt
och signalerar rädsla för att synas och höras
rädsla för färger och kaos
borgarklassens diskreta charm
men de lurar sig
för den vita färgen
innehåller alla de andra färgerna
i hela spektrat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)