115
- Du kan aldrig gissa vad jag har för ursäkt den här gången.
Syrran är på Säter igen.
Klart jag kan komma på partajet ändå, men det känns liksom lite tungt härinne. Typ sten i bröstet.
Hon måste samla kraft nu, så att hon orkar ta hand om mamma och sitt gudbarn. Hon vet att de har en jobbig tid framför sig nu med gråt, skrik, anklagelser, det vanliga, det oändliga.
Måste skydda barnet.
Måste skydda barnet från mammans vårdslösa inbjudande av losermän i deras vardag.
Måste skydda barnet från en psykiskt sjuk förälder
och en psykiskt sjuk morfar.
Måste skydda mormor så att hon orkar.
Måste få kraft från något hittills oupptäckt batteri eller kärnkraftverk.
Superkvinnan kallade de henne igår, med en underton av ironi. Det gjorde ont.
Superkvinnor föds ur ensamhet, finner sig ensamma och gör det de kan för att klara sig.
De skaffar bettskenor och spikmattor.
För de vet, att om de faller, tar ingen emot.
De måste hela tiden klara sig själva.
Och framförallt inte bli bittra.
lördag 25 april 2009
fredag 24 april 2009
söndag 19 april 2009
110 The Dreamer
110
Han - för det är alltid en han - släntrar in i hennes liv med fransmannens hela självklarhet.
Utan att fråga eller be om ursäkt.
- How do you say when you bump into people unintendedly? frågar han.
-Ursäkta.
- Schaktaaa?
-Yes, urschäääktaaa.
-Schäktaaa?
-Brilliant.
-And when do you say folåt?
-Förlåt?
-Yes, folaat.
Typ nu, tänker hon. Förlåt för att du bumpar into me bara comme ca och sen sveper iväg till Ryssland och Kalifornien och jag får inte chansen.
Ännu en av de de där vackra fjärilarna som slinker ur håven innan.
En typisk engångsföreteelse som det finns så många av, tänker hon och fimpar cigaretten i resterna av hans vinddrag.
Han - för det är alltid en han - släntrar in i hennes liv med fransmannens hela självklarhet.
Utan att fråga eller be om ursäkt.
- How do you say when you bump into people unintendedly? frågar han.
-Ursäkta.
- Schaktaaa?
-Yes, urschäääktaaa.
-Schäktaaa?
-Brilliant.
-And when do you say folåt?
-Förlåt?
-Yes, folaat.
Typ nu, tänker hon. Förlåt för att du bumpar into me bara comme ca och sen sveper iväg till Ryssland och Kalifornien och jag får inte chansen.
Ännu en av de de där vackra fjärilarna som slinker ur håven innan.
En typisk engångsföreteelse som det finns så många av, tänker hon och fimpar cigaretten i resterna av hans vinddrag.
onsdag 25 mars 2009
84
84
- Hallå anden, är du här idag? Hoho?
- Ja ja jag kommer!
- Är allt okej?
- Ja förutom att skärmsläckaren du laddade ner igår får hela maskinen att hänga sig, jag fattar inte hur jag ska få den att funka. Typiskt Mac. Varför kan du inte ha PC som alla andra?
- Jaså på det humöret. Kaffe?
- Ja tack, starkt som fosterfördrivningsmedel vill jag ha.
- Varsågod, skeden står av sej själv!
- Utmärkt. Nå, idag ska du få dina tre önskningar uppfyllda.
- Va? Idag? Men jag har ju inte tänkt klart?
- Du har haft 39 år på dej.
- Ja men det här är ju stort, man vill ju önska sej nåt klokt.
- Har du inte fattat än att du ska önska det du vill ha, inte försöka vara smart?
- Så det här är sista chansen menar du? Jag hör att din röst är mörkare än vanligt.
- Ja. Sista chansen. Kom igen nu.
- Mmmhmmm... men det blir så töntiga önskningar.
- Ja, och?
- Jag vill bli ekonomiskt oberoende.
- Voilà!
- Jag vill vara frisk jämt.
- Botad!
- Jag vill kunna hela andra människor och djur.
- Försöker du bli Jesus eller?
- Nä bara en skicklig medicinkvinna. Med övernaturliga krafter som funkar.
- Låter bättre. Så, nu drar jag. Tack för den här tiden! Nu ska jag flytta in i din kollegas dator!
- Tack och hej leverpastej! Vi ses!
- Hallå anden, är du här idag? Hoho?
- Ja ja jag kommer!
- Är allt okej?
- Ja förutom att skärmsläckaren du laddade ner igår får hela maskinen att hänga sig, jag fattar inte hur jag ska få den att funka. Typiskt Mac. Varför kan du inte ha PC som alla andra?
- Jaså på det humöret. Kaffe?
- Ja tack, starkt som fosterfördrivningsmedel vill jag ha.
- Varsågod, skeden står av sej själv!
- Utmärkt. Nå, idag ska du få dina tre önskningar uppfyllda.
- Va? Idag? Men jag har ju inte tänkt klart?
- Du har haft 39 år på dej.
- Ja men det här är ju stort, man vill ju önska sej nåt klokt.
- Har du inte fattat än att du ska önska det du vill ha, inte försöka vara smart?
- Så det här är sista chansen menar du? Jag hör att din röst är mörkare än vanligt.
- Ja. Sista chansen. Kom igen nu.
- Mmmhmmm... men det blir så töntiga önskningar.
- Ja, och?
- Jag vill bli ekonomiskt oberoende.
- Voilà!
- Jag vill vara frisk jämt.
- Botad!
- Jag vill kunna hela andra människor och djur.
- Försöker du bli Jesus eller?
- Nä bara en skicklig medicinkvinna. Med övernaturliga krafter som funkar.
- Låter bättre. Så, nu drar jag. Tack för den här tiden! Nu ska jag flytta in i din kollegas dator!
- Tack och hej leverpastej! Vi ses!
söndag 15 mars 2009
74
74
"Lev farligt, lev mer" säger föreläserskan
med de illröda läpparna.
Det handlar om att våga vara tyst. Att använda tystnaden som pedagogiskt redskap.
De som sitter runtomkring ser förfärade ut.
En säger att hon inte kan vara tyst i en minut för då utbryter kravaller.
Hon är högstadielärare.
Alla förstår vad hon menar, ett uppmuntrande sorl uppstår.
Föreläserskan är tyst, salen sorlar.
Det är behagligt, jag är också tyst, tittar på sorlet.
Känns inte som att jag lever farligt direkt, men i den här församlingen
kanske jag gör det?
Däremot är det farligt att skriva. Jag känner hur mitt stenhårda fokus
på det jag ska uträtta idag luddas upp.
Mitt dagsschema har inte skriva uppskrivet, alltså ska jag inte göra det.
Men det står fikarast, och det står inte att jag inte får skriva och fika samtidigt.
I ett nötskal.
Att inte hålla sig till regler, inte ens de man satt upp själv.
Och att vara tyst.
"Lev farligt, lev mer" säger föreläserskan
med de illröda läpparna.
Det handlar om att våga vara tyst. Att använda tystnaden som pedagogiskt redskap.
De som sitter runtomkring ser förfärade ut.
En säger att hon inte kan vara tyst i en minut för då utbryter kravaller.
Hon är högstadielärare.
Alla förstår vad hon menar, ett uppmuntrande sorl uppstår.
Föreläserskan är tyst, salen sorlar.
Det är behagligt, jag är också tyst, tittar på sorlet.
Känns inte som att jag lever farligt direkt, men i den här församlingen
kanske jag gör det?
Däremot är det farligt att skriva. Jag känner hur mitt stenhårda fokus
på det jag ska uträtta idag luddas upp.
Mitt dagsschema har inte skriva uppskrivet, alltså ska jag inte göra det.
Men det står fikarast, och det står inte att jag inte får skriva och fika samtidigt.
I ett nötskal.
Att inte hålla sig till regler, inte ens de man satt upp själv.
Och att vara tyst.
lördag 14 mars 2009
73
73
Det kom som en överraskning, men i själva verket hade hon anat det länge.
Hon hade svalt Det Röda pillret istället för Det Blå.
Allt var så lungt, skönt och småtråkigt som hon ville ha det. Inga förändringar, samma kaffesort, samma allting. Det var bra. Skulle hon nu äntligen få sin hett eftertraktade Bingolotto-hjärna, den som nöjde sig.
Allt hon nånsin önskat: vara normal och vara nöjd.
Till skillnd från andra vet hon precis vad normal är.
Det är ett lugnt sinne som fridfullt går till ett lagom spännande jobb,
utan övertid. På hemvägen går man förbi Söderhallarna och köper något egoistiskt smaskigt
och tar med hem. Man är inte helt mentalt trashad efter en arbetsdag.
Varje lördag promenerar man till NK och gör ett fynd.
Sen tar man 66:an hem och känner sig nöjd. Sen tittar man på det som SVT tycker att man ska titta på på lördagar klockan 20. Vad det än är.
Man har lagom hög inkomst och inga skulder. Man är inte intresserad av politik, bara av TV-serier som är lagom spännande. Inget sjukt och skruvat.
Man går och lägger sig senast 22.30, helst 22 så man hinner läsa lite i sin - just det - lagom spännande bok. Av Jan Guillou eller Martina Haag. Sen släcker man och sover utan sömnpiller och utan mardrömmar. Och vaknar utsövd på måndag morgon och tänker Ja! En ny dag! Vad härligt! Men hon svalde det röda jävla pillret och blev tvungen att rädda hela fucking världen. Bara för att hon är färgblind.
Det stod alldeles klart nu.
Det kom som en överraskning, men i själva verket hade hon anat det länge.
Hon hade svalt Det Röda pillret istället för Det Blå.
Allt var så lungt, skönt och småtråkigt som hon ville ha det. Inga förändringar, samma kaffesort, samma allting. Det var bra. Skulle hon nu äntligen få sin hett eftertraktade Bingolotto-hjärna, den som nöjde sig.
Allt hon nånsin önskat: vara normal och vara nöjd.
Till skillnd från andra vet hon precis vad normal är.
Det är ett lugnt sinne som fridfullt går till ett lagom spännande jobb,
utan övertid. På hemvägen går man förbi Söderhallarna och köper något egoistiskt smaskigt
och tar med hem. Man är inte helt mentalt trashad efter en arbetsdag.
Varje lördag promenerar man till NK och gör ett fynd.
Sen tar man 66:an hem och känner sig nöjd. Sen tittar man på det som SVT tycker att man ska titta på på lördagar klockan 20. Vad det än är.
Man har lagom hög inkomst och inga skulder. Man är inte intresserad av politik, bara av TV-serier som är lagom spännande. Inget sjukt och skruvat.
Man går och lägger sig senast 22.30, helst 22 så man hinner läsa lite i sin - just det - lagom spännande bok. Av Jan Guillou eller Martina Haag. Sen släcker man och sover utan sömnpiller och utan mardrömmar. Och vaknar utsövd på måndag morgon och tänker Ja! En ny dag! Vad härligt! Men hon svalde det röda jävla pillret och blev tvungen att rädda hela fucking världen. Bara för att hon är färgblind.
Det stod alldeles klart nu.
torsdag 12 mars 2009
71
71
Måste hon ha just det papper som jag ligger på?
Alltid samma sak. Man får aldrig sova ifred.
Räkningar är ju skönast att ligga på, fattar hon inte det?
Men det är ju inte lätt att ha människa,
de är svåra att uppfostra.
Min och brorsans är i och för sig rätt ok, vi har ju bättre lägenhet nu
än för tre år sen.
Och inomhusgräs i en balkonglåda, rätt schysst för innesnubbar som oss.
Hoppsan! Hårboll coming up!
*Klöök klök hulk klöööök*
På rena lakanen. Ja och?
Finns väl tvättmaskin. Titta vad hon springer hysteriskt nu
och ska ta bort. Slappna av!
Det är vår främsta uppgift, tycker jag.
Få henne att fatta att det är det som är grejen.
"Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig själv".
Man ska betrakta livet, inte jaga det.
Ibland jagar vi varandra jag och brorsan,
men det är för att hålla kroppen i trim så att vi kan vara stilla
så länge vi behöver.
Vi brukar visa henne hur man gör gymnastik när man just vaknat,
man kan inte bara rusa upp och stressa,
man måste sträcka på sig först och väcka hela kroppen.
Men hon far upp som skjuten ur en kanon när hon väl vaknat,
då blir iallafall jag lite rädd.
Jag undrar vad "gå till jobbet" betyder.
Hon säger det när hon går ut, det betyder att vi får sova ifred
iallafall tolv timmar.
Sen, när hon kommer tillbaka, då kan man lägga sig på henne,
och då ligger hon still.
Äntligen.
Nä, är det dags för eftermiddagsluren.
Zen Master Demetrius
Måste hon ha just det papper som jag ligger på?
Alltid samma sak. Man får aldrig sova ifred.
Räkningar är ju skönast att ligga på, fattar hon inte det?
Men det är ju inte lätt att ha människa,
de är svåra att uppfostra.
Min och brorsans är i och för sig rätt ok, vi har ju bättre lägenhet nu
än för tre år sen.
Och inomhusgräs i en balkonglåda, rätt schysst för innesnubbar som oss.
Hoppsan! Hårboll coming up!
*Klöök klök hulk klöööök*
På rena lakanen. Ja och?
Finns väl tvättmaskin. Titta vad hon springer hysteriskt nu
och ska ta bort. Slappna av!
Det är vår främsta uppgift, tycker jag.
Få henne att fatta att det är det som är grejen.
"Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig själv".
Man ska betrakta livet, inte jaga det.
Ibland jagar vi varandra jag och brorsan,
men det är för att hålla kroppen i trim så att vi kan vara stilla
så länge vi behöver.
Vi brukar visa henne hur man gör gymnastik när man just vaknat,
man kan inte bara rusa upp och stressa,
man måste sträcka på sig först och väcka hela kroppen.
Men hon far upp som skjuten ur en kanon när hon väl vaknat,
då blir iallafall jag lite rädd.
Jag undrar vad "gå till jobbet" betyder.
Hon säger det när hon går ut, det betyder att vi får sova ifred
iallafall tolv timmar.
Sen, när hon kommer tillbaka, då kan man lägga sig på henne,
och då ligger hon still.
Äntligen.
Nä, är det dags för eftermiddagsluren.
Zen Master Demetrius
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)