52

52

Diskvattnet har fått en grumlig hinna och små fettpärlor flyter omkring.
Hon rynkar på näsan och går in i sovrummet, sliter av sig jobbarkläderna
och släpper dem på golvet. Av med behån. På med nåt som inte kliar, skaver eller sticks.
Går in i köket igen, får lirka med vattenkokaren så att den inte nuddar diskvattnet
när hon fyller på vatten. Sen, tänker hon. Sen.
Häller ut kaffesumpen i vasken fast hon vet att det är dåligt.
Det sa de på reningsverket när hon var där på studiebesök för flera år sedan,
hon glömmer det inte. Och likväl. Dessutom kan det bli stopp i köksavloppet.
Surlukten försvinner när doften av nybryggt kaffe (åh dessa klyschor)
sprider sig i lägenheten.
Med kaffekoppen i hand går hon och sätter sig i soffan.
Planerar attacken omsorgsfullt, nästan meditativt.
Skapar en bild av förloppet; starten, mitten, målgången.
Gummihandskarna ska vara nya och torra. Helst ljusgröna.
Mormors plastförkläde från 70-talet, helt vattentätt.
Håret ihopsamlat. Fötterna i gummistövlar med inlägg.
Massor med diskmedel och Cillit Bang, hett vatten.
Musik på hög volym, ingen grannhänsyn nu.
Hon plaskar och spiller, det är som en fyraåring diskar.
Hennes förra man kommenterade alltid plaskandet och
den hårda strålen från kranen. Tyckte att hon var för vårdslös.
Men hon kan inte hjälpa, det måste göras så här.
Allting blir blött.
Om det inte vore så dyrt skulle hon köpa en våtdräkt.
Eller ännu hellre en diskmaskin.
Hon hatar att diska.
Hatar hushållsarbete.
Adrenalinet pumpar, disken får fan för alla orättvisor i världen
och alla oförrätter begångna i det förgångna.
Här har du, kastrullhelvete. Smaka Svinto med extra riv.
Efteråt helt utpumpad och måste lägga sig.
En veckas vila till nästa disk.