48
Igår samtalade vi om hur det är att ha en spegelvänd hjärna,
och en spegelvänd-spegelvänd hjärna.
Det går lättare att hitta stavfel om man läser upp-och-ner.
Han är stor på Rolf Lassgård-vis och har kerubansikte.
Jag lunkar bakom honom för att öva på att gå långsamt.
Han är Kapha, jag är Vata. För honom kommer alltid Det Mänskliga först,
alltid. I alla situationer. När jag känner mig som mest kaotisk,
hopplös och förvirrad säger han:
- Du är så bra, för du är så mänsklig. Och ler varmt.
Det gör att jag står ut med mig själv en stund till
och kan tänka att det finns något bra med att vara som mig,
att jag kanske duger att vara lärare iallafall.
Han kan världens alla skapelseberättelser och förklarar det krökta rummet så att barn kan förstå. Hans svaghet är godis, han går på viktminskningskurs med KBT på vårdcentralen
"och det är fanimej inte lätt".
Han är en syrerik gestalt som låter folk stå raka,
han böjer inte människor.
Allt som finns får finnas.
Han läser mig bortom den fysiska gestalten utan att förfasa sig och kan tala utan ord.
Omgiven av fyrkantiga systemmänniskor
dagarna i ända behöver jag det obegripliga för att kunna andas.
Jag är bara lycklig när jag lär mig, och av honom kan jag lära.
Det är mycket med det jordiska, men med det underjordiska
och utomjordiska är det ännu mer.
Med honom är det fullständigt naturligt att vistas i alla världarna samtidigt.
Med honom är det roligt att vara människa.
tjena,
SvaraRaderaen solskenshistoria!
En härlig beskrivning man bara kan storLE av.
Jag blir lycklig av detta du delar ut.
Wow vilken man och vilken "kärleks"förklaring!! Vet han om detta?
SvaraRadera"Med honom är det roligt att vara människa", kändes som den yttersta komplimangen av dem alla! Jag kan bara gratulera till en sådan arbets- och lekkamrat!:=) Cissi
Oj vilken härlig person. HOnom skulle jag vilja ha som arbetskamrat.
SvaraRaderaDu skriver över huvud taget så fint.
Återvända framträder som en helt svart gestalt i mitt inre när jag läser.
Huller om buller framkallar bilden av kärleken mitt i det röriga livet, mitt i vardagsbekymren.
Härlig beskrivning! Tack.
SvaraRaderaJag kan se honom framför mej, och jag kan se dej med honom. Varför får jag associationer till Dunderklumpen? (Kanske för att jag älskar Dunderk., och nog skulle älska den här mannen)
SvaraRaderaOch så är det så underbart med svagheten för godis. Och att kunna vistas lite varstans utan att göra nån sak av det. Det lätta, det naturliga. Bra, jättebra.
Jag får nog oxå Dunderklumpskänsla!
SvaraRadera"Han är en syrerik gestalt som låter folk stå raka, han böjer inte människor" är en så fantastisk, näringsrik och innehållsrik mening.
Den skulle jag gärna klistra upp på kylskåpsdörren på jobbet!
Jag tror jag just gett bort den här texten till honom som delbetalning för en öronakupunktur... Men det är lite för mycket luuuuuuv för att det ska kännas bekvämt, jag gör om lite får vi se. Tack för de fina kommentarerna, allihop! :)
SvaraRadera